26 april 2017

Från stendött chokladfärgat vatten till klarare vatten

24/4 åkte jag ut till bäcken. Men slogs av synen att vattnet var chokladfärgat. Dagarnas regnande hade gjort sitt. Välbehövligt, men nu var det riktigt svårfiskat. 45 min gav jag fisket. Inget resultat. I bilen på väg hem så kom nästa regnskur.

26/4 Nytt försök. Äntligen var vädret ok. Solen tittade fram mellan varven. Men klockan var bara 10, så fisken var inte på hugget. Vid tolvhugget bytte jag plats och nu kunde äntligen några öringar krokas. Alla tog på klinkhammer #12. Fisket kändes dock trögt. Fiskarna var väldigt små. Och det var svårt att läsa av var de stod. Självklara platser gav inget. Som tur var blev det ändå en fem öringar. De flesta tog på lite udda ställen. Jag antar att det var "reservplasterna" som de små öringarnas tillhåll. Förhoppningsvis med lite stabilt väder, sol och kläckningar så ska nog de "klassiska" ställena också fungera.



23 april 2017

Bäckfiske i snålblåst

Det strömmande fisket är äntligen igång på många ställen

21/4 tog jag en 2.5h fiske vid en av bäckarna i trakten. Solen sken mestadels men vinden var bitvis mycket påtaglig. Som tur är går bäcken på sina ställen i en dal. Perfekt att slippa vinden och att insekterna kan hållas utan att behöva blåsa bort. Inte mycket vak, men så är bäcken där jag lade krutet väldigt strömmande med små blankytor och bakvatten. Trots dåligt med vak så var det på de lugna ytorna som fisken högg. En fisk fisk fick jag bland annat i en halv kvadratmeter stor skumfläck. Detta vet jag brukar funka på andra ställen jag fiskat. Nämligen att lägga ut torrflugan mitt på en yta full med skum. Skummet bidrar till skydd för öringen, så de verkar trivas där. Ofta har jag varit med om explosiva hugg i skummet. Men den här gången så måste öringen bara ha sugit ner flugan. Jag märkte att tafsen sträckte upp. Så ett mothugg, och fisken var krokad. 8 öringar blev resultatet under trippen. Alla högg på en bäcksländeimitation i dun-stadiet och en klinkhammer. Se bild nedan. Glad och nöjd åkte jag hemåt.


Jag har börjat leka lite med en makrolins jag köpte till min mobiltelefon. Jag trodde inte att det skulle bli så skakigt som det blev. Så de flesta korten blir tyvärr suddiga.



Tyvärr suddig

Dessa fick jag med 20m mellanrum. Väldigt intressant färgskillnad på dessa. Resterande fiskar har den lite mörkare teckningen. Den undre ser nästan ut som en nystigen havsöring eller insjööring. Teoretiskt sett är det möjligt. Men sträckan i ån är långt långt ifrån sjön.

Sländan för dagen. En äggläggande bäckslända

Bindtråd: svart
Krok: 12# dry barbeless
Stjärt: CdL-fibrer
Kropp: Flyrite ljusgrå
Hackel: palmerhacklat Whiting blue dun neck fram till där vingen binds in.
Vinge: Grått hjorthår
Fronthackel: Samma blue dun 



En annan liten tur på ett par timmar under kvällen 22/4 gjorde jag. Den här bäcken har för flera år sedan hållit en god och tät öringpopulation. Bäcken är grund med sina djuphålor. Öringen här som jag tidigare skrivit om är så hemskandes lättskrämda. Detta har då medfört att jag ofta ser fisk där. De sticker iväg som projektiler åt olika håll. Så det är en stor utmaning att fiska där. Förra året var jag en smula orolig, då jag inte såg lika många öringar. Och i år var det än värre. Vattnet var extremt lågt. Och botten hade på flera ställen en hemsk avlagring på botten. Efter ett tag började jag medvetet gå väldigt nära kanten av bäcken, och vandrade då således längs med. Allt som allt två vak och två skrämda småöringar. Hade detta varit för 5 år sedan hade jag skrämt en 25-30 öringar och sett mängder med vak. Någonting känns tyvärr fel.

Så fint, men näst intill stendött.



Rakt fram stod en råbock och skällde på mig. Han var riktigt ilsk. Men så fort jag skulle ta upp mobilen för att fota. Så sprang han iväg. Men en skymt av honom på kortet blev det allt.

18 april 2017

The hockey flies edition

Hockeyflugor jajemen

Nog går det att kombinera intressen alltid. För något år sedan kom jag på idén med att göra flugor som matchar vissa spelare. Helst ska det vara en ordvits som länkar ihop hockeyn och flugorna. Så här är resultatet:

"Boobrovsky" 
Krok: #10
Kropp: vit marabou och flash
Rygg/svans: Grön/svart zonker 
Ögon: Svart foam 
Gälar: Krystal dub

"Booby Probert" 
Boobyögon: Skumplast
Krok: 2st #10 streamerkrokar
Kropp: Cactus chenille och Angel hair
Leden: Backinglina med en lysgummikula
Rygg och stjärt: orange zonker



"Brad May fly" 
Krok: #10
Kropp: Blå fasan
Stjärtspröt: Blå fasan
Vingar: Blå hackelspetsar av blue kingfisher 
Hackel: Vit tupphackel

Darren Puppa 
krok: 16# 
bindtråd: svart
kropp: blåsvart pheasent tail
Thorax: fine dubbing svart
flytmaterial: polygarn vit

"Godard caddis" 
penguins gul svart vit
Krok: #12
Kropp: svart hjorthår
Thorax. Gult tupphackel
Anten: 2 hackelstammar

"Rob Klinkhammer" 
kropp: Röd floss och vit bindtråd
Krok: #16 longshank caddis
Hackel: Vit tupphackel
Vingpost: Vit polygarn

"The Beezer parachute" 
krok: 12#
bindtråd: svart
kropp: svart fine dubbing och gul glowbrite
vingar: 2 grizzly tupphackelspetsar
Hackel: Grizzly tupphackel
Parachutepost: vit polygarn 

"The Beezer" 
krok: 12#
bindtråd: svart
kropp: svart fine dubbing och gul glowbrite
vingar: 2 grizzly tupphackelspetsar
Hackel: Grizzly tupphackel

"The Chief" 
krok: 12#
bindtråd: svart
kropp: orange(hackeldubbing) vit(hackeldubbing) svart(hackeldubbing)
vinge: svart hjorthår
övervinge: vit polygarn
Palmerhackel: grizzly tupphackel

13 april 2017

När storlek #16 är för stor fluga

Ja till och med #18

13/4 Jag hade börjat med några kast vid klubbsjön efter Regnbågarna. Men jag la spöet ifrån mig då det vakade rätt frisk invid strandkanten. Fram med smygspöet och en klinkhammer #12 myggvariant. Jag tänkte detta skulle bli ett vinnande koncept då Regnbågarna jagade efter småmyggen. Men icke! Vid flera tillfällen vakade fisken en decimeter ifrån flugan. På med en #16 kläckarmygga. Samma procedur igen. Och igen och igen. Jag sadlade om till det inte fullt så tunga artilleriet. #22 Jassid och nytt kast mot den nu utebbade vakringen. Några sekunder gick och flugan slukades i ett nafs. Fisken insåg snabbt att den var krokad och gjorde en fin rusning som avslutades i ett graciöst hopp. Och där slet fisken sig loss och fluglinan kom farande tillbaka mot mig och upp i tallen bredvid mig. Där rök den flugan. Efter detta slutade det mer eller mindre att vaka. Så tillbaka med mina tvåledade streamers och en regnbåge slet åt sig fiskimitationen. En trevlig kamp startade. Fina rusningar till höger och vänster innan bågen kunde håvas. En pigg firre som fick friheten åter.


Skulle det då bli någon fisk landad med en torrfluga i käften? Stegen gick mot Öringgölen. Det var ruskigt kallt. En 2+ orkade väl termometern upp till. Tack och lov var vinden snäll om man stod på rätt ställen. Någon sol var det inte att tala om. Så förutsättningarna var inte allt för ljusa. På håll ser jag ett vak, och jag försöker skynda mig fram. Inget händer. Jag tog beslutet att vandra längs östra sidan och spana efter vak. Ett vak precis invid strandkanten en 10m bort. Nu hade jag chansen. Ut med en klinkhammer och det small direkt. En slank öring kunde håvas och återutsättas. Därefter var det inte mycket som hände. Jo ett missat mothugg på en fluga som jag hade låtit ligga väldigt länge på samma fläck. Lite mer värme och en go sol, så ska det nog gå bättre nästa gång.


 

11 april 2017

En förunderlig fisketur

Mycket märkliga incidenter skulle inträffa

11/4 När jag begav mig ut mot klubbsjöarna så visste jag att jag skulle ha vinden emot mig. Men att det skulle bli så pass blåsigt så att regnbågsfisket kändes lite småsegt. Dock var Öringgölen prio 1. Men vaken uteblev så det blev ett par timmars harvande efter regnbågen... men utan resultat. Jag pallrade mig tillbaka till gölen med de svartprickiga guldbukarna. Jag gick längs med kanten för att se om det fanns lugna ytor och möjlighet till vak. Inte många, men en del små insekter försökte parera vindbyarna ute på gölen. Då och då steg en öring för att smaka och se om det var någon delikatess som kläckte. Men det kan det inte ha varit. För något vidare vakande av samma öring(ar) var det inte tala om. Så det fick bli att stå tålmodigt och se om någon behagade att slurpa i sig min klinkhammer. Då ringer frugan och undrar hur jag har det. Kändes bara trevligt att samspråka med min bättre hälft! Annars kan telefonringande ute vid fiske vara ytterst enerverande om fisket är som mest spännande.
- Älskling det hugger
Givetvis går en öring upp och hugger efter min fluga. En fluga som säkert legat på samma fläck i en 20 minuter. Just nu skulle det minsann hugga, när det var som mest otajmat. Jag försökte göra mothugg med ena handen samtidigt som jag hade frun i luren. Ja det gick inget vidare, och ingen spänd lina den gången. Vi la på, och jag måttade ut ett nytt kast mot det tidigare huggområdet. En fem minuter gick och ett löjligt försiktigt vak syntes vid min fluga. Mothugget var på tok för våldsamt och jag gick bet även denna gång.
Jag satt mig en stund och passade på att byta fluga. En mygga ala Adams #16 och det var dags att börja kasta igen. För ett nytt vak hade synts ute bland puppskalen. Inget hände. Vinden var bedrövlig och jag halar in flugan för ett nytt kast samtidigt som jag utbrister "eländiga vind". Smack! Från mörkrets djup flyger en Öring upp och suger i sig den för stunden stripade myggimitationen. Mothugget satt i ryggmärgen och första fisken kunde drillas in till håven. Det som började se ut som en bomtur byttes ut till en jackpot.

Lägg märke till den gamla skadan på överläppen

En av de spädaste Öringarna jag fått i gölen. Fisken har säkert simmat länge där. 
Efter denna fisk fortsatte jag fiska med myggan. Men jag hade lite huvudbry att fisken högg när flugan stripades. Inget hände mer vid myggfisket. Jag bytte taktik och satte på en klinkhammer #12. Kast efter kast, vinden som spelade mig ett spratt. Lugn fin yta byttes till turbulens deluxe. Ett vak syntes några meter utanför vassen. Snabbt ut med fluga... en kastvind för flugan 5 meter fel. In med linan och nytt kast. Inget händer. Flugan får ligga riktigt länge. Dags att dra in flugan för ett nytt kast. Och tjoff så slukades flugan av en argsint och sprattlande öring. Jaha en öring till på stripad fluga. Kul med öring! Men nog vore det roligare med en vakande öring som går stiger mot en stillaliggande imitation.

Dagens största


Efter fisk nummer två började jag så sakta lunka hemåt. Jag stannade dock till vid en av bryggorna där det för stunden var lä. Inga vak syntes, så det fick bli blindfiske. Efter andra kastet hinner flugan ligga max några minuter innan jag upptäcker att flugrullen och linan är ett enda garnnystan. Inget annat än att ta av spolen och försöka reda ut trasslet. Och reda ut trassel är inte min min starka sida. I ögonvrån ser jag ett explosivt vak och min klinkhammer försvinner ner. Jag släpper rullen, greppar spöet och spänner upp linan. Gissa till min förvåning, så är en Öring krokad. Ibland är det bra med hulling. Jag får in fisken till land för ett snabbt kort. När fisken simmar iväg, står jag nästan med hakan ner till knäna. Hur i hela världen gick detta till. Man brukar ju ibland säga att man ska räkna 1001 eller God save the Queen etc etc. Men i det här fallet funkade visst fixa-trassel-och-spole-med-ena-handen-spöet-på-backen-mothugg. Jajemen så ska det tydligen gå till. Nöjd för dagen och det var dags att åka hem.

spole, lina, spö och en Öring. Vilken soppa! 


9 april 2017

Så kom äntligen de första Öringarna på torrfluga

Mars och in i april

Nog hade jag försökt alltid. Att försöka lura upp en fisk på torrfluga i mars. Men det misslyckades i år också. Johan däremot med sin vana trogen, fixade en marsöring på torrfluga:


Det skulle dröja till 3/4 innan årets första fisk på torrfluga kunde landas. Klubbsjön låg spegelblank, men vaken var mycket sällsynta. Jag hade i princip gett upp och tänkte gå och ge mig på lite regnbågsfiske. Jag hade precis fått höra från Peter att regnbågen var i farten. Precis när jag stövlade iväg mot regnbågssjön så ser jag ett vak i ögonvrån. Bara ett par tre meter från land. Nu gick adrenalinet igång för fullt. Nu hade jag chansen. Flugan som satt kvar på tafsen var en klinkhammer #12. Ut med flugan mot den utebbande vakringen. Ett par sekunder gick innan öringen resolut gick upp och tog flugan. Så gött att äntligen få känna motstånd i fluglinan. Det blev ytterligare en öring som fick se håven innan jag avslutade med en dryga halvtimmens fiske efter regnbåge. En regnbåge hann jag landa innan det var dags att ge sig av hemåt.

Obs matfisk







7/7 Alsterån vilken förbättring

Alsterån trodde jag inte att jag skulle besöka fler gånger. Med årskort och åtskilliga besök för några år sedan, så kände jag att jag tröttnat på stället. Ena dagen kunde man åka dit och håva in en 10-15 öringar mellan 1.2-3 kilo på samma fläck. Varpå veckan senare så kunde man gå och harva en hel dag utan att se ett liv. För att citera Lennart: "Tivolifiske" på hög nivå. Inte alls en tanke på hållbart fiske, med chans för öringen att reproducera sig på ett naturligt sätt. 
Nu är det andra ägare Johan och Eva-Lena Philip och det har gång på gång bubblat fram indikationer på att Alsterån frodar av liv. Vakvillig normalstor öring som stödutsatts för att säkra Alsteråns kommande öringpopulation. Massa jobb har gjorts för att fixa till biotop, och nu snackar vi om en sträcka på 15 km. Vilket hästjobb. Olofsson hade en ledig fredag och jag likaså. Tyvärr jobbade Tobias (Irish fly supplies) som kan Alsterån innan och utan.  Johan var sugen på att testa Alsterån. Och jag var inte sen med att haka på efter alla positiva ord om "nya" Alsterån. Vi möttes upp vid Vidinge gård för att inhandla fiskekort. Där fick vi chans att växla några ord med den trevlige ägaren Johan. 
Därefter bar det iväg mot åa. Vi hade en fantastisk dag med finfin öring som mer än gärna vakade och frossade på bäcksländorna. Bäcksländorna kläckte för fullt under korta perioder. Sen kunde det vara stendött. Det slog inte fel att det handlade om att solen skulle titta fram, för att det skulle kläcka. Så en dag med växlande molnighet, ja då blev det växlande, beträffande kläckande bäcksländor. Det var lönlöst att blindfiska efter öringen. Man hade enbart chans att lura dem under de korta och intensiva kläckningarna. Detta gjorde fisket mycket spännande och utmanande. När det var dags att åka hem hade vi håvat och återutsatt 5 Öringar var. Alla tagna på bäckslända dun-variant, Pastorn och Klinkhammers. Alsterån får högsta betyg. Så roligt! Vill ju åka dit snart igen. Och vi har en Bro-öring som gäckade oss under hela dagen. Den måste vi tillbaka till och försöka lura.

MUMMA




Dricka kaffe ur masarinform är underskattat