Ja det växlar fram och tillbaka det svenska vintervädret. Ena stunden står man i Baltak med is i spöringarna för att veckan senare (återigen vid Baltak) svinga spöet, men nu i +12°C. Den här gången var ju vädret bättre, men å andra sidan tjockt med folk. Antagligen flera som vaknat upp för tidigt ur sina iden hehe. Jag hade ju förhoppningen inställt på att fisken likt sista halvtimmen vid förra turen skulle hugga som tokar på mina ledade boobys. Men icke! Fisket var trögt, och med fler fiskares ploppande och trängre vid polerna, så gömde sig nog fisken. De som ändå hade en och annan utdelning var romkornsfiskarna och små streamers. När så allt folk hade börjat packa ihop sina saker och åkt hem, ja då stod jag kvar där lottlös. Det var tydligen inte min dag. Men envis som jag är och smålänning till på köpet, så skulle jag minsann fiska tills det var mörkt ute. Som så många gånger hade jag fått boobyflugorna att fastna i botten. Och återigen var det dags, ett försiktigt motstånd som blev tyngre och tyngre. Likt tidigare gånger så gjorde jag ändå mothugg. Och döm om min förvåning, så satt det en fisk i andra änden. Inte alls samma explosiva hugg som veckan innan. Så mycket mer försiktig. En regnbåge kunde landas och snabbt återutsättas efter lagom lång drillning. Riktigt kul!
Reflektion kring årets harrfiske i Vättern
I slutet av augusti förra året flyttade jag och min familj till Jönköping. Jag var entusiastisk med att få sätta i gång och försöka fiska torrfluga efter Vätterns harr. Redan runt 2012 började jag följa trådarna på Edgeflyfishing om Vätterns Harr. År efter år lade Magnus G och andra sportfiskare ut matnyttig information om deras fisketurer. När det väl började bli klart för flytt till Jönköping, så dröjde det inte lång stund innan jag började överösa forumet med frågor kring fisket. Mycket mycket information fanns redan, så jag hade en hel del kött på benen. Men jag tänkte att det inte vore fel med än mer information. Jag fick mycket värdefulla tips från flera på forumet. Jag hade förmånen att få lära känna Lennart och Peter, som både gav och visade mig mer tips kring harrfisket. Jag gjorde min debut från land vid södra delarna av Vättern 7/9. Förhållandena för torrflugefiske var allt annat än bra. Det hade varit nordanvind i några dagar och det var en orolig vattenyta jag skådade ut över. Men under någon timme blötte jag ändå mina torrflugor.
Efter att ha spräckt nollan, så flöt fisket på bra. Hösten fortsatte och Harren fortsatte att vaka och hugga på torrt. Det blev nästan bättre bättre ju längre hösten gick. Några riktigt minnesvärda datum måste vara 19/10, 20/10, 22/10, 27/10 och 6/11.
19/10: Vågorna stod höga och det var bistert gråmulet väder. Allt annat än lockande för en torrflugegalning. Men skam den som ger sig. Jag hade kastat ut en stor elk hair caddis(5 cat caddis) som guppade upp och ner på vågorna. Tiden gick och jag stod med spöt i armhålan för att byta fluga. Smack så hugger en stor harr efter flugan. Efter århundradets långsammaste mothugg så blev det till att försöka få ut flugan i samma område. Elände, kastet blev tre meter till vänster om vaket. Tankarna hann gå, `låta flugan ligga kvar eller göra nytt kast`. Jag hann knappt tänka klart förrän en Harr explosivt knycker den stora caddisen bland vågorna. Mothugget sitter och drillningen kunde påbörjas. Fisken var stor. Men att den efter håvningen visade sig mäta 50cm kunde jag knappt tro på. PB.,.. på Harr..., i Vättern! Jo ja tackar jah!
20/10: Svårt att låta bli att åka ner till Vätterns strand dagen efter storharren. Och nu var vädret fenomenalt bra. Sjön låg spegelblank, och under dryga timmen såg jag 44 vak, varav några var från stora harrar. Men mina flugor struntade de fullständigt i. Stunder som dessa gör fisket så frustrerande roligt!
22/10: Johan och jag fiskade sida vid sida och nötte på med torrflugorna. Vädret var ok, dock en del vågor att tampas med. Efter en god stund och ingen fisk bytte vi spö med varandra. Johan hade precis fått hem sitt nya 8´, som jag nu fick möjligheten att prova. Efter ett par tre kast så går en harr upp och tar adams-myggan. Jag hojtade: "Johan, jag har fisk... på ditt spö",! Johan blev väldigt glad för min skull. Livet när det är lite så där retsamt ljuvligt.
27/10: Tillsammans med bröderna Olofsson lade vi en heldag för vätterfisket. Förhållandena var inte helt optimala, men ändå helt ok. Fisken började vaka lite sporadiskt först framåt kvällningen. En fisk vakade inom kastavstånd. Christofer hade packat ihop spöet, så det var givet att Johan skulle försöka sig på att övertala Harren om att hans fluga inte var så dum. Efter ett välriktat kast högg harren, och Johan kunde fånga och återutsätta sin första vätterharr.
Johan fick så pass blodad tand, att han fick igång tankeverksamheten kring att köpa flytring. Ett redskap som skulle förbättra harrfisket än mer. Jag hann knappt börja titta efter flytring förrän Johan aningen retsamt stoltserade med en införskaffad ring. Dock hade jag tur som blev kontaktad av Lennart. Jag skulle få köpa hans. Nu kunde den riktiga jakten börja. Nu slapp man stå vid land och se dum ut när fiskarna vakade så där lagom långt ifrån kastavstånd.
6/11: Nu hade jag fått upp en del flytringsvana, och del fångade harrar. Men 6/11 lär jag komma ihåg länge. Nu var det inte mycket blad kvar på träden, och vakandet hade börjat mattas av. Den här fisketuren på knappa två timmar innehöll enbart fem vak. Men dessa var kring samma fläck, nära land. Detta resulterade i tre fina harrar(44, 41 och 27cm). Att sitta i flytring och ha en 44cm Harr i andra änden av spöet. Ja då blev det åka av. Det blev nämligen några varv runt med flytringen när fisken simmade runt.
I skrivandets stund 14/12, för nästan exakt ett år sedan(11/12) fick jag årets sista fisk på torrfluga. En 25cm Harr som vakade tätt in mot land här vid Vättern kunde inte låta bli en liten F-fly. Riktigt kul! Och jag hade stora förhoppningar för 2016 års fiske efter Vätterns harrar. Förra året vid rätt förhållanden(ja även förhållanden med sämre väder) så var det alltid vak eller huggaranti. I år har det enbart blivit 3 harrar på 35 tillfällen! 15 av försöken var vid min favoritplats. Av dessa 15 försök, såg jag 1 ynka vak, och aldrig ett hugg. Troligtvis blir det inget mer försök i år. Det börjar då således bli dags för rapportering av Harr till Länsstyrelsen. Med det färskt i minnet, glider tankarna iväg kring hur årets fiske efter harr har tett sig.
2015 års sista Harr
Varför har då vaken och huggen uteblivit???
Har jag blivit sämre fiskare? Ja det vet man ju aldrig hehe.
Har vädret varit sämre? Betydligt sämre senhöstväder (Okt och framåt)
Har något hänt med Vätterns harrpopulation? Ja, sannolikt! Kräftor, Skarv, biotop och annat okynne har troligtvis gjort sitt.
Har vädret varit sämre? Betydligt sämre senhöstväder (Okt och framåt)
Har något hänt med Vätterns harrpopulation? Ja, sannolikt! Kräftor, Skarv, biotop och annat okynne har troligtvis gjort sitt.
Visst, jag har inte bott i Jönköping så pass länge så att jag själv kan göra någon lång och gedigen jämförelse och analys. Men långt innan förra året så har jag läst på mycket kring Vätterns harr, och fått mycket information och statistik, inte minst ifrån Lennart. Jag har engagerat mig mer och mer i det unika bestånd som Vätterns harr är. Det är ju således Sveriges sydligaste bestånd av Harr.
I tidningen Allt om flugfiske Nummer 2 2015, så uppmärksammades några av dessa möjliga varningssignaler kring harrpopulationens nedgång.
Läser man avhandlingen:
(Tack "Allt om flugfiske" för tillåtelse att få använda bilden)
Läser man avhandlingen:
Impacts of signal crayfish on stream fishes
FINDLAY, JOHN,DAVID,STUART, så ser man tydligt hur allvarlig och negativ påverkan signalkräftorna har på fiskbeståndet. Med det i åtanke och det temporära uppsving harrpopulationen fick(Flugutter, lekräkning m.m) i samband med att Länsstyrelsen beviljade decimeringsfiske av kräftor inför harrleken. Ja, då dras tankarna som till en magnet, att det är de invasiva kräftorna som är den stora boven i dramat.
Gunnar Westrin, älvräddarna m.fl har kämpat hårt och gjort sina röster hörd gällande fjällets älvar och hur företag exploaterar dessa vatten. Och förhoppningsvis har det gett resultat. När det gäller Vätterns harr och den oro jag och några till har för dess population, så finner jag inte samma starka stämma och anda. Edgeflyfishinforumet som jag följt genom åren har blivit allt mer tomt på inlägg. 2012 och några år framåt så kunde man läsa flera harrapporter från olika skribenter. Men detta har ebbat ut. Så pass, så jag undrar hur få sportfiskare vi egentligen är som trånar efter Vätterns harr?!
Nog för att jag är glad och tacksam över att slippa trängsel vid vattnet. Men är risken att harren inte kommer att återhämta sig för att ingen bryr sig om den, ja, i så fall ser jag hellre trängsel kring Vättern.
Ett projekt vid namn "Dunkehallaprojektet" är framarbetat i Jönköpings kommun, allt för att försöka återställa den förödande skada som Jönköpings energi orsakat då de grävde ned ledningar precis vid harrens lekplats, vid ett natura2000-område dessutom. De negativa påföljderna efter grävningen är:
*halverad lekyta vid harrens lekplats prio-1
*Förändrad strömhastighet genom lekhöljan
*Ökade gömslen för kräftor(stenarna)
*Förhöjda magnetfältsnivåer är uppmätta vid de nya ledningarna
*Beskuggningen är mer eller mindre borttagen
*halverad lekyta vid harrens lekplats prio-1
*Förändrad strömhastighet genom lekhöljan
*Ökade gömslen för kräftor(stenarna)
*Förhöjda magnetfältsnivåer är uppmätta vid de nya ledningarna
*Beskuggningen är mer eller mindre borttagen
Tidigt 2013 togs projektet fram. Projektet är tyvärr fortfarande inte praktiskt igångsatt. Med detta i åtanke och 2016 års försämring, så lyckades vi få till ett möte med Länsstyrelsen och kommunrepresentant, för att om möjligt kunna påskynda Dunkehallaprojektet och klargöra vår oro för Vätterns harrpopulation. Tyvärr var vi enbart fyra sportfiskare representerade på mötet. Men vi som var samlade försökte göra vår röst hörd. Vi yrkade på att få igenom ett nytt decimeringsfiske på kräftorna, skyddsjakt på Skarv(Skarvobservationer vid Vättern har ökat) och volontärarbete för att förbättra situationen för harren. Sakerna skulle kollas upp, och projekt Dunkehallaån skulle praktiskt börja utföras tidigast innan 2017 år harrlek, eller senast precis efter leken.
Nog var vi mest missnöjda med att inte fler kom på mötet, men visst många var upptagna med jobb etc. Vi lyfte situationen både på facebook- och Edgeflyfishingforumen, och uppmanade folk att gärna kontakta Länsstyrelsen och Jönköping kommun, för att visa att vi bryr oss. Där hade jag också önskat ett större gensvar.
Jag ber och tror att situationen för Vätterns Harr kommer att bli bättre! Och är det så att någon stövlar över denna blogg, så får ni gärna kontakta Länsstyrelsen och Jönköping kommun. Eller om ni får någon annan idé på hur läget för Harren skulle kunna förbättras, så är det också tacksamt! Se bilden nedan:
Och till sist... En riktigt God, välsignad och fridfull Jul!!
