29 september 2016

Från en Harr till en annan

Ja så kan väl sammanfattningen bli för detta inlägg. Det börjar med Vätterns Harrar och avslutas med Västerdalälvens Harrar.


16/9 Vättern

Förutsättningarna för dagen var inte de bästa. Det blåste en del. Men i och för sig kan vågskvalpet locka upp Harr till kraftfulla hugg på torrflugorna. Tyvärr blev det ingen känning för varken Peter eller mig. Men det gjorde inte så mycket. Det var trevligt ändå!



21/9 Vättern kl 10-12

Efter några bomturer från land, var det dags att sätta sig i flytringen ett par timmar. Och så mycket lättare det är att komma åt. Och särskilt om det vakar. Växlande molnighet och runt 15+ i luften. Vattenytan låg blank och fin, och det kläckte titt som tätt en hel del nattsländor. Harren vakade en del, men var riktigt kinkiga. En Harr stod under ett träd och hoppade efter nattsländor. Men mina nattsländor var det ingen som ville. Till slut gav en griffiths gnat utdelning. En 26cm Harr. Kul med småharren!



Västerdalälven - Malung

Fredag: 
Johan kom med bilen från Växjö vid 07.00. Så snabbt in med packningen, och sonen som skulle lämnas hos mormor och morfar. Vi puttrade förbi Skövde och lämnade Isaac. 
Bilfärden fortsatte i bestämd takt mot den lockande Västerdalälven. Ju närmre Malung vi kom, så tenderade hösten att vara mer verksam. Ökat antal av gulnade träd. Vi passerade
Yttermalung, Förmalung, Gammelmalung och väl Malung. Nu var det till och med att träden i stor utsträckning tappat sina löv. Vi gjorde chansningen och åkte förbi Jockes Zoo och fiske.
Vem vet Ove kanske hade affären öppen? Och i så fall en möjlighet till lite matnyttiga tips. Affären var öppen, och Ove kom fram till kassan. Älven var låg och bra, och han tipsade om
bra fiske nära grustaget uppströms Tällboren. Vi hälsade lite snabbt på Ohlins vid deras stugby. Om man ska till Dalarna och fiska så är Ohlins stugby att rekommendera! Genuint trevliga, 
förmånligt boende och service. Därefter styrde vi kosan mot Älven. Utvadad i älven stod en man och svingade sitt flugspö. Han hade mestadels fått smått. Men vi var exalterade att fisken 
verkade vara på G. Efter en vända fram och tillbaka genom älven, i hopp om att det ska vara bättre på andra sidan. Jag vet inte varför föll i den fällan? Det är sällan bättre på andra
sidan. Och det var på vippen att vid två tillfällen i midjehögt vatten halka. Tack och lov blev inte utfallet så. Och än dummare kände jag mig när vi fick se en Älg korsa älven på några
sekunder och snabbt uppför en brant. Ja där låg man allt i lä.
Vi skrapade ihop en 15, 16 fiskar tillsammans. En topp på närmre 30 cm.
Vi var nöjda med tanke på att vi kom ner till älven under sen eftermiddag, duggregnet gjorde sitt antågande och det var få vak. De 10 Harrarna jag fick tog alla på en nykomponerad
klinkhammer tricoloren. Detta mönster satte jag först i verket några dagar innan avfärd. Jag har ingen aning om varför jag inte kommit på detta tidigare. Tricoloren elk hair caddis 
är ju min favoritfluga. Johan fick sina på sin olive parachute dagslända med namnet "Hellbeast the destroyer".
Det började skymma, och vi passade på att få upp en eld, så att den i våra ögon klassiska raviolikonserven kunde bli varm. Tänk att något för 11 kr kan smaka så himmelskt gott! 
Kvällen avslutades vid bindstädet. Och jag band upp några av Johans egenkomponerade dagsländor, med namnet: "Grayling hammer of justice". Info kommer under bindbeskrivning. 









Lördag: 
Älven vid 12-hugget, och vädret var molnigt men helt okay. Inte mycket insekter eller vak att tala om. Vi fokucerade på de mest intressanta strömkanterna och vi hade riktigt god utdelning.
Det som slog oss var att Harren högg explosivt i riktigt tunga vak. Det var då till en början relativt enkelt att kroka dem. Dock inte de huggen, där Harren totalmissade flugan i strömmen.
Vi plockade snabbt en 5 Harrar var i varsin strömficka. Sen började Harren försiktigare och försiktigare att hugga efter våra flugor. De explosiva vaken/huggen hade bytts ut till nätta
sippanden efter flugan, med något sporadiskt head and tail-vak. Det blev nu bra mycket svårare att kroka dem. Vi hade här en period med många missade mothugg. Men det gjorde inte speciellt
mycket. Det var ju spännande att Harren hade blivit så försiktiga. Vi fortsatte att fiska oss nedströms. Eller rättare sagt Johan rörde på sig, medans jag tydligen hade fått på mig cement-
vadarskorna. Jag betade av varje liten vrå av älvens hitsida. För ju längre ut i älven, så var Harren mindre intresserad av flugan. Harren verkade ha parkerat sig nära stranden. Vi samman-
strålade efter ett tag, och klockan började bli kvällsmat. Det var i grevens tid som vi började få i ordning elden. Det började bli riktigt mörkt nu. Vi käkade och diskuterade fisket.
Det hade gått strålande för oss. Och särskilt med tanke på hur lite insekter, vädret och Harrens uteblivna vak. 41 Harrar blev det sammanlagt. Och de flesta var över 25cm. Johan hade 1
Harr på 40cm. En riktigt fin firre. Och så gött att spräcka 40cm-gränsen. I och för sig hade ju Johan fått upp en 40cm Harr i Vättern veckan innan. Vi hade flera Harrar mellan 30-35cm. 
Hemma i stugan fick det bli en ny sittning vid bindstädet. Efter så mycket fiskdrillande hade flugorna fått mycket stryk. Så några nya och fräsha flugor för söndagen vore inte fel.







En Lake gjorde besök. Undrar vad som hänt om man placerat en lite nattslända framför nosen? En Lake på torrfluga, det vore något det.





Söndag:  
Sagolikt bra fiske på torrt även idag, under en växlande molnig och tämligen insektsfri dag. Dock började vi med att prova ett nytt stråk av älven. Detta visade sig vara svårflirtad
ström. Vi slet för att få var sin Harr. Vi vadade tillbaka till "base camp" för en kaffe och wienerbröd. Vi fortsatte därefter längs favoritsidan. 
Två Harrar lurade jag upp på min då oprövade Flyers "The Chief" Caddis(en hyllning till Craig Berube och 
Philadelphia Flyers, en elk hair caddis med svart hår som vinge, vit polygarn över för att lättare kunna se flugan. Kropp av orange tupphackel ). 
Info finns under bindbeskrivning. Men Johans fiske flöt på än bättre med hans "Grayling hammer of justice". Det fick bli att byta upp sig och genast gav det resultat. Vid ett ställe, där
strömmen delat upp sig och en kort men giftig blankyta hade bildats började jag systematiskt fiska av. Genast högg det mitt i blankytan. Bom 1 och 2 och 3. Ett fjärde försök, skulle Harren
hugga igen. Jodå, och nu klaffade allt. En liten 20cm Harr satt i andra änden. Och det kan ha förklaringen till att den hade svårt att fastna på kroken. Och till råga på allt provade jag
en "Grayling hammer of justice" nu i #10 streamerkrok. Det var alltså en riktigt fet dagslända som Harren skulle behöva sluka. Fisken var avkrokad, och nya kast gjordes. Det högg uppe i 
strömmen. Men jag missade mothugget. Försök 2 satt perfekt. Dryga 30cm Harr fick friheten åter. Ett par tre meter in på strömmen lade jag ett nytt kast. Flugan driftade mot blankytan, och 
jag ser då en stor Harr följa efter flugan. Hjärtat bultade fort. Meter efter meter och Harren simmade strax under flugan. Tanken han komma, att det här minsann var en lömsk Harr som hade
genomskådat min fejkslända. Men så steg den sakta upp mot flugan, och sög ner den. Hade detta inträffat i den hårdare strömmen så hade jag antagligen inte upptäckt hugget. Stor tacksamhet
när jag märker ett tungt gensvar i andra änden när linan spändes upp. Som tur var blev fighten kortvarig då drillandet skedde i det lugna bakvattnet. Fisken mätte 38cm. Så nära Johans 40cm
men ändå inte. Det var nu hög tid att vada sig mot "base camp" då vi var långt nedströms. Ikväll hade vi tänkt oss få igång elden och maten i god tid innan det blev bäcksvart.
Veden var svårantänd, så det tog sin lilla stund. Vi alternerade mellan att fixa med elden och maten medans den andre tog några kast vid lugnvattnet. På så sätt blev det några Harrar till.
Summa summarum blev det 16 Harrar var.

Resans minsta Harr



Resans näst minsta Harr

Multitasking: Johan drillar fisk och fixar lintrassel










Måndag: 
3h fiske så kallat scoutingfiske vid Vemforsen och Edsforsen. I stort sett nya jaktmarker för oss. Vemforsen hade fina och varierade stråk, 
med strömmar, blankytor, bakvatten etc.

Edsforsen turbulent vatten av annan karaktär. Inte samma typ av strömstråk med längre blankytor. Utan här var det korta snabba strömmar som löpte i vart annat med stora stenar som skapade
ytterst små, korta bakvatten. Mycket svårfiskat om man som vi älskar torrflugefiske. Visst gick det, och en 7 fiskar lurades. Varav resans ända Öring. Anmärkningsvärt var att nu under hösten högg Harren 
bakom stenarna i bakvattnet. Ett annars klassisk Öringställe. För dagen hade nog en djupgående nymf i hålorna
varit att rekommendera. Fiskeresan avslutades med en riktig fadäs. Vi var i färd med att åka hem, och jag skulle bara vada mig tillbaka in mot land. Och då halkar jag på en sten, och utan 
att hinna reagera så sitter jag där på ändan i älven. Turligt nog hade jag mobiltelefonen i vadarfickan. Men en förarjlig reva i fickan hade gjort att fickan var fylld med vatten.
Så nu har jag en mobil med en konstant svart skärm. I övrigt var allt med resan femstjärnigt! Tillsammans blev det näst intill 90 Harrar och 1 Öring. De flesta för oss i fin storlek. 
Många åker högt upp i landet för mer omtalade, anrika och i mångas ögon "de fina" vattnen. 
Där ska Harrar, Öringar och Rödingar luras. Må hända att storleken kanske är större på Harren än i Dalarna. Och visst skulle jag gärna vandra med flugspöet i den vackra norrländska naturen.
Men fiskemässigt känns det lite som att gå över ån för att hämta vatten. Jag trivs som fisken i vattnet kring Västerdalälven.

METAL







Reflektion:

När fisket är så pass bra. Så kan man unna sig stunder att pröva andra flugor för att se om de fungerar lika bra som Johans superfluga. 
Flyers "The Cief" Caddis fungerade bra. Men intealls lika bra som ovannämnd fluga. Elk hair caddis tricoloren provade jag inte(vet ej varför då det är favoritflugan). 
CDC and elk fungerade inte alls. Chuck caddis var heller ingen hit. Klinkhammer tricoloren fungerade ypperligt på fredagen. Men inte sen. Svart Klinkhammer fungerade inte heller.
Griffiths Gnat fungerade bra. Men jag hade svårt att se den vid mer turbulent vatten. Då jag visste att dagsländan fungerade minst lika bra i både lugnvatten och strömmande vatten. Så
var valet lätt. Även sent på kvällen var dagsländan lättast att se. Sista dagen hade jag lycka med Elk hair caddisvarianten av "Grayling hammer of justice". Färgmässigt stämde de bra
överens med de få nattsländor som kläcktes.

För att se om en ny plats var bra eller dålig. Så provade vi snabbt att gå tillbaka till platser vi hade haft god lycka. Och högg det bra där, 
så kunde vi med en viss försiktighet dra slutsatsen om den nya platsen var bra eller dålig. Detta kan vara svårt att göra om man upplever att fisket överlag går trögt var man än är.
Vi funderade även på om bästa platserna var på de sidor av älven där det var frånlandsvind. Vilket då kunde medfölja att Harren var mer på hugget då det kom nattsländor och landinsekter
i vattnet.






16 september 2016

Vacker Harr-morgon vid Vättern, därefter Harrträff med Länsstyrelsen och kommunen

15/9 9.30 - 11.30 

En härlig morgon utpaddlad i flytringen. Vättern ligger blank och rogivande. Några miniatyrvak ser jag nästan direkt. Jag funderade på om jag skulle börja kasta mot vaken eller om jag skulle paddla vidare norröver. Men jag beslöt för att kasta ut flugan mot de små vaken. Det blev några halvdåliga förstakast. Men sen fick jag ut linan och flugan i lämpligt avstånd till matbordet som fiskarna tog del av. Det gick någon halvminut, sen togs flugan i ett lugnt vak. Upp med spöt och dra i fluglinan. Yes fisken var krokad, och snabbt kunde jag landa en 24cm Harr. Riktigt kul att det visade sig vara Harr. Jag visste att det inte enbart kunde ha varit denna fisk som vakade på samma yta. Fler fiskar hade ju vakat samtidigt. Men kastandet ut mot dem resulterade inte i något mer hugg. Vakandet under morgonkvisten var oftast sporadiska och försiktiga. Precis som tidigare när vattenytan har varit lugn. På slutet av fisketuren, då i stort sett vakandet dött ut, fick det bli lite blindfiske. Jag kastade då ut mot mitten av sjön. Jag lät flugan ligga en god stund, och så, i ett resolut hugg, sitter en grov Harr i andra änden, men tyvärr blir drillandet kortvarigt, och fisken simmade mot sin frihet. Det var nu hög tid att paddla hemåt, för att klä om till Harrträffen. Vid bilen fick jag trevlig påhälsning av Peter, som var på lunch. Vi samspråkade en stund och skulle därefter båda två på Harrträffen.


Här kan man nästan ägna sig åt sight fishing. Det är så pass klart vatten, att det är lätt att luras att tro att det inte är mer än en 30cm djupt. Men här är det säkert 2-3m djup. Ja kanske ännu djupare

Svårt att tro att man är inne i mitten av september

Skarvstenen

Vid Harrträffen kom både representant från Länsstyrelsen och Kommunen. Vi som samlats diskuterade det som varit, det som är och vad som kommer att hända framöver. Det vi vet är att Harrbeståndet i Vättern har gått tillbaka sen det var i fornstora dagar. Dock är det inte lika illa idag som det var för 10-15 år sedan. Dock är vi en del som befarar att Harrbeståndet har gått tillbaka de senaste två åren. Flugutter har gett väldigt dåligt resultat dessa år. I alla fall i de sydligare delarna av Vättern. 2013 gjordes ett stort arbete med att decimera kräftorna i bäckarna precis innan Harrleken. Vi är flera som tror att det gav resultat till en uppgång av beståndet något något/ett par år framöver. Vi tror att resultatet blev att färre romkorn blev uppätna. Så förhoppningen är att kunna få Länsstyrelsen och Kommunen att genomföra/godkänna decimeringsfiske varje år innan Harrleken. Vi hade även en önskan om avskjutning av Skarv. Skarv som vi är flera som upplever har ökat i antal längs Vättern. Det finns ett projekt för Dunkehallaån som förhoppningsvis kommer igång praktiskt innan 2017 års harrlek. Det skulle innebära att den lekyta som Jönköpings energi förstörde med grävning för fjärrvärme, skulle restaureras och förhoppningsvis bli bättre. Dessutom var och är området ett Natura 2000. Hur som haver, ett tack till Lst och Kommunen för att ni kom, och ett stort stort tack till eldsjälen Lennart som tog initiativet till detta möte, och Peter och Joakim! Att vi sportfiskare visar att vi bryr oss är oerhört viktigt. Och förhoppningsvis blir det fler som dyker upp på möten, träffar, praktiskt arbete framöver.




14 september 2016

Äntligen Jackpot i Vättern


Efter mycket slit och uppgivenhet, (I alla fall kring de mer sydliga delarna av Vättern) så var det äntligen dags attspräcka nollan. Givetvis var det Johan som skulle norpa de första
harrarna. Men jag var glad för hans skull! Dagen innan vi satt oss i flytringarna, hade jag gjort ett kortare scoutingpass, en timma vid skymningen. På håll och på väg ut i ringen såg jag
vak efter vak. Var det Harr mån tro eller öring, mört etc?! Jag hann precis fram och kunde börja kasta mot vaken. Sjön låg näst intill spegelblank, och insekterna svärmade över vattenytan.
Men min foambagge, verkade inte gå hem. Jag bytte till något mindre. När jag precis hade hunnit byta fluga, så dog vakandet ut. Det varstendött. De enda som visade sig var en Skarv och
fulla ungdomar längs stranden. - "Får du nån fisk", hörde jag från stranden, -"Fiskar han Gädda tror ni" hörde jag en annan lite säga lite tystare. -"Vad fiskar du?". -"Jag fiskar Harr och
Öring. -"Va? ... fiskar du Röding". -"Jaha Röding" utbrast en annan. Aja, de får väl tro att det var Röding jag var ute efter.
75 vak räknade jag till. 15 av dessa kunde jag komma åt att fiska nåt så när på.

Dagen efter var det då dags för Johan och jag att äntra ringarna på en till att börja med lite lagom krusningar på sjön. Fiskarna visade sig med detsamma. Dock sporadiska vak,
men vaken var explosionsartade på den något oroliga ytan. Det dröjde inte länge förrän Johan hade krokat en fin fisk. En Harr på 40cm. Riktigt kul, och flugvalet som föll Harren i smaken...
jajemen, Johans oliva parachutehacklade dagslända, med specialkomponerad dubbing för olika tillfällen. Själv körde jag med elk hair caddis. Det fanns en del nattsländor på ytan.
Men jag insåg rätt snabbt att fisken inte tog nattsländorna. Jag bytte till griffiths gnat, och hade då ett hugg. Johan fick sin andra fisk, en fin Harr på 35cm. Givetvis på samma fluga.
Min vana trogen bytte jag runt i flugasken, och fisken passade på att vaka vid dessa flugbyten. Retsam fisk det där. Nu fick det bli en Geting. Sjön hade nu lagt sig helt, och fisken vakade
mer och mer försiktigt. Hugg på Getingen, men ingen krokning tyvärr. Därefter fick det bli en variant av flugan Dyret. En fluga som Johan AKA Djuret borde prova.
En fisk vakade och jag fick ut fluga ungefärligt där vakringen var. Flugan sögs ner, i ett lömskt vak, ett vak som måste ha inneburit att fisken bara gått upp till ytan med munnen för att
suga i sig flugan. Mothugget satt, och jag blev förvånad att fisken gjorde sådant motstånd. Det var ingen minifisk som jag hade trott, med tanke på vaket. Småvak är inte alltid småfisk.
Tyvärr släppte fisken och jag blev utan fisk den dagen. Johan fisk sin tredje fisk innan det var dags att åka hemåt. Ett 50-tal vak.

Nu visste jag att vaken var från Harr. Ja i alla fall om man ska gå på de fiskar som fastnade på kroken. Mycket glädjande i alla fall att det visade sig vara från Harr. Jag kunde inte låta bli än att
göra ett nytt försök dagen efter. Sen morgon/förmiddag, och Vättern låg helt spegelblank. Fisken gick och vakade ytterst försiktigt. En griffiths gnat fick det bli. Det var en hel del småknott
på ytan. En fisk visade sig gång på gång gå upp och plocka insekt efter insekt, som ett pärlband med vak varje meter. Jag kastade ut flugan mot den förmodade patrullbanan. Fisken går upp
och gör ett fint head-and-tailvak en halvmeter från min fluga. Och så var det dags för min fluga att bli slukad i ännut ett fint head-and-tailvak. Linan spändes åt och fisken var krokad.
Första Vätterharren för året kunde krokas av, fotas och få sin frihet åter. Det som gladde mig var att den enbart var 23cm. Inget någon annan skulle bli allt för överlycklig av. Men för
mig betyder det att det finns någon form av lyckad reproduktion. En 23cm lång Harr bör ha varit avkomma  från förra årets lek. Efter den fisken hade jag 5 missade mothugg. Löjligt
försiktig fisk. Men det är samtidigt tjusningen med fiske. Att aldrig kunna ta förgivet hur fisket kommer att bli.

Min oro för Harrbetsåndet finns fortfarande kvar. Och i skrivandet stund så är det i morgon dags för en Harrträff med Länsstyrelsen, och förhoppningsvis kommunen. Kommunen har ett projekt
till förhoppningsvis förmån för Harren i en av bäckarna. Bland annat ska beskuggning återställas, kräftrevir minimeras etc. För min del får gärna signalkräftorna försvinna.
Förhoppningsvis blir det ett möte i morgon som leder till något positivt för Vätterns Harr.

Nähäpp, nu ska jag fortsätta ta hand om färgningen av lite tupphackel. Medium Olive blir förhoppningsvis resultatet.

Från vänster: Cree, Badger(hmm det svarta försvann), Cree och Barred Ginger


Just det, runt nästa helg blir det en höstfiskeresa till Dalarna. Ska bli riktigt gott att komma tillbaka till Västerdalälven och dess Harrar. Håller det fina vädret i sig och jag låter
bli att råka knäcka Johans spö, så kommer det förhoppningsvis bli en kanonresa!

Bilder...




And off you go


En skymt av fisken syns i övre kanten

Gyllne morgon, gyllne morgon sista natten svunnit hän...