Ny tur till Baltak... + en liten reflektativ krönika kring vätterharren

Så var det plusgrader igen

Ja det växlar fram och tillbaka det svenska vintervädret. Ena stunden står man i Baltak med is i spöringarna för att veckan senare (återigen vid Baltak) svinga spöet, men nu i +12°C. Den här gången var ju vädret bättre, men å andra sidan tjockt med folk. Antagligen flera som vaknat upp för tidigt ur sina iden hehe. Jag hade ju förhoppningen inställt på att fisken likt sista halvtimmen vid förra turen skulle hugga som tokar på mina ledade boobys. Men icke! Fisket var trögt, och med fler fiskares ploppande och trängre vid polerna, så gömde sig nog fisken. De som ändå hade en och annan utdelning var romkornsfiskarna och små streamers. När så allt folk hade börjat packa ihop sina saker och åkt hem, ja då stod jag kvar där lottlös. Det var tydligen inte min dag. Men envis som jag är och smålänning till på köpet, så skulle jag minsann fiska tills det var mörkt ute. Som så många gånger hade jag fått boobyflugorna att fastna i botten. Och återigen var det dags, ett försiktigt motstånd som blev tyngre och tyngre. Likt tidigare gånger så gjorde jag ändå mothugg. Och döm om min förvåning, så satt det en fisk i andra änden. Inte alls samma explosiva hugg som veckan innan. Så mycket mer försiktig. En regnbåge kunde landas och snabbt återutsättas efter lagom lång drillning. Riktigt kul!

Reflektion kring årets harrfiske i Vättern
I slutet av augusti förra året flyttade jag och min familj till Jönköping. Jag var entusiastisk med att få sätta i gång och försöka fiska torrfluga efter Vätterns harr. Redan runt 2012 började jag följa trådarna på Edgeflyfishing om Vätterns Harr. År efter år lade Magnus G och andra sportfiskare ut matnyttig information om deras fisketurer. När det väl började bli klart för flytt till Jönköping, så dröjde det inte lång stund innan jag började överösa forumet med frågor kring fisket. Mycket mycket information fanns redan, så jag hade en hel del kött på benen. Men jag tänkte att det inte vore fel med än mer information. Jag fick mycket värdefulla tips från flera på forumet. Jag hade förmånen att få lära känna Lennart och Peter, som både gav och visade mig mer tips kring harrfisket. Jag gjorde min debut från land vid södra delarna av Vättern 7/9. Förhållandena för torrflugefiske var allt annat än bra. Det hade varit nordanvind i några dagar och det var en orolig vattenyta jag skådade ut över. Men under någon timme blötte jag ändå mina torrflugor. 

Sen var det dags att ladda om för en ny tur. 9/9, 10/9, 14/9 och 17/9 var jag återigen ute vid samma plats. Mestadels bra förutsättningar för dessa turer, bortsett från en aningen grumlig sjö på grund av den tidigare nordanvinden. Varje tur varade runt 1,5h och resulterade i både hugg och vakande fisk. Vid ett av tillfällena satt harren på en längre stund och i ett finfint hopp lyckades fisken skaka loss flugan. Nu var det så nära att äntligen kunna få håva den första harren i Vättern. 21/9 blev det dags för den första harren att syna håven. En getingimitation föll denna 29cm's Harr i smaken. 

Efter att ha spräckt nollan, så flöt fisket på bra. Hösten fortsatte och Harren fortsatte att vaka och hugga på torrt. Det blev nästan bättre bättre ju längre hösten gick. Några riktigt minnesvärda datum måste vara 19/10, 20/10, 22/10, 27/10 och 6/11.

19/10: Vågorna stod höga och det var bistert gråmulet väder. Allt annat än lockande för en torrflugegalning. Men skam den som ger sig. Jag hade kastat ut en stor elk hair caddis(5 cat caddis) som guppade upp och ner på vågorna. Tiden gick och jag stod med spöt i armhålan för att byta fluga. Smack så hugger en stor harr efter flugan. Efter århundradets långsammaste mothugg så blev det till att försöka få ut flugan i samma område. Elände, kastet blev tre meter till vänster om vaket. Tankarna hann gå, `låta flugan ligga kvar eller göra nytt kast`. Jag hann knappt tänka klart förrän en Harr explosivt knycker den stora caddisen bland vågorna. Mothugget sitter och drillningen kunde påbörjas. Fisken var stor. Men att den efter håvningen visade sig mäta 50cm kunde jag knappt tro på. PB.,.. på Harr..., i Vättern! Jo ja tackar jah! 

20/10: Svårt att låta bli att åka ner till Vätterns strand dagen efter storharren. Och nu var vädret fenomenalt bra. Sjön låg spegelblank, och under dryga timmen såg jag 44 vak, varav några var från stora harrar. Men mina flugor struntade de fullständigt i. Stunder som dessa gör fisket så frustrerande roligt!

22/10: Johan och jag fiskade sida vid sida och nötte på med torrflugorna. Vädret var ok, dock en del vågor att tampas med. Efter en god stund och ingen fisk bytte vi spö med varandra. Johan hade precis fått hem sitt nya 8´, som jag nu fick möjligheten att prova. Efter ett par tre kast så går en harr upp och tar adams-myggan. Jag hojtade: "Johan, jag har fisk... på ditt spö",! Johan blev väldigt glad för min skull. Livet när det är lite så där retsamt ljuvligt.

27/10: Tillsammans med bröderna Olofsson lade vi en heldag för vätterfisket. Förhållandena var inte helt optimala, men ändå helt ok. Fisken började vaka lite sporadiskt först framåt kvällningen. En fisk vakade inom kastavstånd. Christofer hade packat ihop spöet, så det var givet att Johan skulle försöka sig på att övertala Harren om att hans fluga inte var så dum. Efter ett välriktat kast högg harren, och Johan kunde fånga och återutsätta sin första vätterharr.

Johan fick så pass blodad tand, att han fick igång tankeverksamheten kring att köpa flytring. Ett redskap som skulle förbättra harrfisket än mer. Jag hann knappt börja titta efter flytring förrän Johan aningen retsamt stoltserade med en införskaffad ring. Dock hade jag tur som blev kontaktad av Lennart. Jag skulle få köpa hans. Nu kunde den riktiga jakten börja. Nu slapp man stå vid land och se dum ut när fiskarna vakade så där lagom långt ifrån kastavstånd.

6/11: Nu hade jag fått upp en del flytringsvana, och del fångade harrar. Men 6/11 lär jag komma ihåg länge. Nu var det inte mycket blad kvar på träden, och vakandet hade börjat mattas av. Den här fisketuren på knappa två timmar innehöll enbart fem vak. Men dessa var kring samma fläck, nära land. Detta resulterade i tre fina harrar(44, 41 och 27cm). Att sitta i flytring och ha en 44cm Harr i andra änden av spöet. Ja då blev det åka av. Det blev nämligen några varv runt med flytringen när fisken simmade runt.

I skrivandets stund 14/12, för nästan exakt ett år sedan(11/12) fick jag årets sista fisk på torrfluga. En 25cm Harr som vakade tätt in mot land här vid Vättern kunde inte låta bli en liten F-fly. Riktigt kul! Och jag hade stora förhoppningar för 2016 års fiske efter Vätterns harrar. Förra året vid rätt förhållanden(ja även förhållanden med sämre väder) så var det alltid vak eller huggaranti. I år har det enbart blivit 3 harrar på 35 tillfällen! 15 av försöken var vid min favoritplats. Av dessa 15 försök, såg jag 1 ynka vak, och aldrig ett hugg. Troligtvis blir det inget mer försök i år. Det börjar då således bli dags för rapportering av Harr till Länsstyrelsen. Med det färskt i minnet, glider tankarna iväg kring hur årets fiske efter harr har tett sig.

2015 års sista Harr

Varför har då vaken och huggen uteblivit???

Har jag blivit sämre fiskare? Ja det vet man ju aldrig hehe.
Har vädret varit sämre? Betydligt sämre senhöstväder (Okt och framåt)
Har något hänt med Vätterns harrpopulation? Ja, sannolikt! Kräftor, Skarv, biotop och annat okynne har troligtvis gjort sitt.

Visst, jag har inte bott i Jönköping så pass länge så att jag själv kan göra någon lång och gedigen jämförelse och analys. Men långt innan förra året så har jag läst på mycket kring Vätterns harr, och fått mycket information och statistik, inte minst ifrån Lennart. Jag har engagerat mig mer och mer i det unika bestånd som Vätterns harr är. Det är ju således Sveriges sydligaste bestånd av Harr.

I tidningen Allt om flugfiske Nummer 2 2015, så uppmärksammades några av dessa möjliga varningssignaler kring harrpopulationens nedgång.

(Tack "Allt om flugfiske" för tillåtelse att få använda bilden)

Läser man avhandlingen:

Impacts of signal crayfish on stream fishes

FINDLAY, JOHN,DAVID,STUART, så ser man tydligt hur allvarlig och negativ påverkan signalkräftorna har på fiskbeståndet. Med det i åtanke och det temporära uppsving harrpopulationen fick(Flugutter, lekräkning m.m) i samband med att Länsstyrelsen beviljade decimeringsfiske av kräftor inför harrleken. Ja, då dras tankarna som till en magnet, att det är de invasiva kräftorna som är den stora boven i dramat.

Gunnar Westrin, älvräddarna m.fl har kämpat hårt och gjort sina röster hörd gällande fjällets älvar och hur företag exploaterar dessa vatten. Och förhoppningsvis har det gett resultat. När det gäller Vätterns harr och den oro jag och några till har för dess population, så finner jag inte samma starka stämma och anda. Edgeflyfishinforumet som jag följt genom åren har blivit allt mer tomt på inlägg. 2012 och några år framåt så kunde man läsa flera harrapporter från olika skribenter. Men detta har ebbat ut. Så pass, så jag undrar hur få sportfiskare vi egentligen är som trånar efter Vätterns harr?!

Nog för att jag är glad och tacksam över att slippa trängsel vid vattnet. Men är risken att harren inte kommer att återhämta sig för att ingen bryr sig om den, ja, i så fall ser jag hellre trängsel kring Vättern.

Ett projekt vid namn "Dunkehallaprojektet" är framarbetat i Jönköpings kommun, allt för att försöka återställa den förödande skada som Jönköpings energi orsakat då de grävde ned ledningar precis vid harrens lekplats, vid ett natura2000-område dessutom. De negativa påföljderna efter grävningen är:

*halverad lekyta vid harrens lekplats prio-1
*Förändrad strömhastighet genom lekhöljan
*Ökade gömslen för kräftor(stenarna)
*Förhöjda magnetfältsnivåer är uppmätta vid de nya ledningarna
*Beskuggningen är mer eller mindre borttagen

Tidigt 2013 togs projektet fram. Projektet är tyvärr fortfarande inte praktiskt igångsatt. Med detta i åtanke och 2016 års försämring, så lyckades vi få till ett möte med Länsstyrelsen och kommunrepresentant, för att om möjligt kunna påskynda Dunkehallaprojektet och klargöra vår oro för Vätterns harrpopulation. Tyvärr var vi enbart fyra sportfiskare representerade på mötet. Men vi som var samlade försökte göra vår röst hörd. Vi yrkade på att få igenom ett nytt decimeringsfiske på kräftorna, skyddsjakt på Skarv(Skarvobservationer vid Vättern har ökat) och volontärarbete för att förbättra situationen för harren. Sakerna skulle kollas upp, och projekt Dunkehallaån skulle praktiskt börja utföras tidigast innan 2017 år harrlek, eller senast precis efter leken.

Nog var vi mest missnöjda med att inte fler kom på mötet, men visst många var upptagna med jobb etc. Vi lyfte situationen både på facebook- och Edgeflyfishingforumen, och uppmanade folk att gärna kontakta Länsstyrelsen och Jönköping kommun, för att visa att vi bryr oss. Där hade jag också önskat ett större gensvar.

Jag ber och tror att situationen för Vätterns Harr kommer att bli bättre! Och är det så att någon stövlar över denna blogg, så får ni gärna kontakta Länsstyrelsen och Jönköping kommun. Eller om ni får någon annan idé på hur läget för Harren skulle kunna förbättras, så är det också tacksamt! Se bilden nedan:

Och till sist... En riktigt God, välsignad och fridfull Jul!!

Från en Harr till en annan

Ja så kan väl sammanfattningen bli för detta inlägg. Det börjar med Vätterns Harrar och avslutas med Västerdalälvens Harrar.


16/9 Vättern

Förutsättningarna för dagen var inte de bästa. Det blåste en del. Men i och för sig kan vågskvalpet locka upp Harr till kraftfulla hugg på torrflugorna. Tyvärr blev det ingen känning för varken Peter eller mig. Men det gjorde inte så mycket. Det var trevligt ändå!

21/9 Vättern kl 10-12

Efter några bomturer från land, var det dags att sätta sig i flytringen ett par timmar. Och så mycket lättare det är att komma åt. Och särskilt om det vakar. Växlande molnighet och runt 15+ i luften. Vattenytan låg blank och fin, och det kläckte titt som tätt en hel del nattsländor. Harren vakade en del, men var riktigt kinkiga. En Harr stod under ett träd och hoppade efter nattsländor. Men mina nattsländor var det ingen som ville. Till slut gav en griffiths gnat utdelning. En 26cm Harr. Kul med småharren!

Västerdalälven - Malung

Fredag: 

Johan kom med bilen från Växjö vid 07.00. Så snabbt in med packningen, och sonen som skulle lämnas hos mormor och morfar. Vi puttrade förbi Skövde och lämnade Isaac. 

Bilfärden fortsatte i bestämd takt mot den lockande Västerdalälven. Ju närmre Malung vi kom, så tenderade hösten att vara mer verksam. Ökat antal av gulnade träd. Vi passerade

Yttermalung, Förmalung, Gammelmalung och väl Malung. Nu var det till och med att träden i stor utsträckning tappat sina löv. Vi gjorde chansningen och åkte förbi Jockes Zoo och fiske.

Vem vet Ove kanske hade affären öppen? Och i så fall en möjlighet till lite matnyttiga tips. Affären var öppen, och Ove kom fram till kassan. Älven var låg och bra, och han tipsade om

bra fiske nära grustaget uppströms Tällboren. Vi hälsade lite snabbt på Ohlins vid deras stugby. Om man ska till Dalarna och fiska så är Ohlins stugby att rekommendera! Genuint trevliga, 

förmånligt boende och service. Därefter styrde vi kosan mot Älven. Utvadad i älven stod en man och svingade sitt flugspö. Han hade mestadels fått smått. Men vi var exalterade att fisken 

verkade vara på G. Efter en vända fram och tillbaka genom älven, i hopp om att det ska vara bättre på andra sidan. Jag vet inte varför föll i den fällan? Det är sällan bättre på andra

sidan. Och det var på vippen att vid två tillfällen i midjehögt vatten halka. Tack och lov blev inte utfallet så. Och än dummare kände jag mig när vi fick se en Älg korsa älven på några

sekunder och snabbt uppför en brant. Ja där låg man allt i lä.

Vi skrapade ihop en 15, 16 fiskar tillsammans. En topp på närmre 30 cm.

Vi var nöjda med tanke på att vi kom ner till älven under sen eftermiddag, duggregnet gjorde sitt antågande och det var få vak. De 10 Harrarna jag fick tog alla på en nykomponerad

klinkhammer tricoloren. Detta mönster satte jag först i verket några dagar innan avfärd. Jag har ingen aning om varför jag inte kommit på detta tidigare. Tricoloren elk hair caddis 

är ju min favoritfluga. Johan fick sina på sin olive parachute dagslända med namnet "Hellbeast the destroyer".

Det började skymma, och vi passade på att få upp en eld, så att den i våra ögon klassiska raviolikonserven kunde bli varm. Tänk att något för 11 kr kan smaka så himmelskt gott! 

Kvällen avslutades vid bindstädet. Och jag band upp några av Johans egenkomponerade dagsländor, med namnet: "Grayling hammer of justice". Info kommer under bindbeskrivning. 

Lördag: 

Älven vid 12-hugget, och vädret var molnigt men helt okay. Inte mycket insekter eller vak att tala om. Vi fokucerade på de mest intressanta strömkanterna och vi hade riktigt god utdelning.

Det som slog oss var att Harren högg explosivt i riktigt tunga vak. Det var då till en början relativt enkelt att kroka dem. Dock inte de huggen, där Harren totalmissade flugan i strömmen.

Vi plockade snabbt en 5 Harrar var i varsin strömficka. Sen började Harren försiktigare och försiktigare att hugga efter våra flugor. De explosiva vaken/huggen hade bytts ut till nätta

sippanden efter flugan, med något sporadiskt head and tail-vak. Det blev nu bra mycket svårare att kroka dem. Vi hade här en period med många missade mothugg. Men det gjorde inte speciellt

mycket. Det var ju spännande att Harren hade blivit så försiktiga. Vi fortsatte att fiska oss nedströms. Eller rättare sagt Johan rörde på sig, medans jag tydligen hade fått på mig cement-

vadarskorna. Jag betade av varje liten vrå av älvens hitsida. För ju längre ut i älven, så var Harren mindre intresserad av flugan. Harren verkade ha parkerat sig nära stranden. Vi samman-

strålade efter ett tag, och klockan började bli kvällsmat. Det var i grevens tid som vi började få i ordning elden. Det började bli riktigt mörkt nu. Vi käkade och diskuterade fisket.

Det hade gått strålande för oss. Och särskilt med tanke på hur lite insekter, vädret och Harrens uteblivna vak. 41 Harrar blev det sammanlagt. Och de flesta var över 25cm. Johan hade 1

Harr på 40cm. En riktigt fin firre. Och så gött att spräcka 40cm-gränsen. I och för sig hade ju Johan fått upp en 40cm Harr i Vättern veckan innan. Vi hade flera Harrar mellan 30-35cm. 

Hemma i stugan fick det bli en ny sittning vid bindstädet. Efter så mycket fiskdrillande hade flugorna fått mycket stryk. Så några nya och fräsha flugor för söndagen vore inte fel.

En Lake gjorde besök. Undrar vad som hänt om man placerat en lite nattslända framför nosen? En Lake på torrfluga, det vore något det.

Söndag:  

Sagolikt bra fiske på torrt även idag, under en växlande molnig och tämligen insektsfri dag. Dock började vi med att prova ett nytt stråk av älven. Detta visade sig vara svårflirtad

ström. Vi slet för att få var sin Harr. Vi vadade tillbaka till "base camp" för en kaffe och wienerbröd. Vi fortsatte därefter längs favoritsidan. 

Två Harrar lurade jag upp på min då oprövade Flyers "The Chief" Caddis(en hyllning till Craig Berube och 

Philadelphia Flyers, en elk hair caddis med svart hår som vinge, vit polygarn över för att lättare kunna se flugan. Kropp av orange tupphackel ). 

Info finns under bindbeskrivning. Men Johans fiske flöt på än bättre med hans "Grayling hammer of justice". Det fick bli att byta upp sig och genast gav det resultat. Vid ett ställe, där

strömmen delat upp sig och en kort men giftig blankyta hade bildats började jag systematiskt fiska av. Genast högg det mitt i blankytan. Bom 1 och 2 och 3. Ett fjärde försök, skulle Harren

hugga igen. Jodå, och nu klaffade allt. En liten 20cm Harr satt i andra änden. Och det kan ha förklaringen till att den hade svårt att fastna på kroken. Och till råga på allt provade jag

en "Grayling hammer of justice" nu i #10 streamerkrok. Det var alltså en riktigt fet dagslända som Harren skulle behöva sluka. Fisken var avkrokad, och nya kast gjordes. Det högg uppe i 

strömmen. Men jag missade mothugget. Försök 2 satt perfekt. Dryga 30cm Harr fick friheten åter. Ett par tre meter in på strömmen lade jag ett nytt kast. Flugan driftade mot blankytan, och 

jag ser då en stor Harr följa efter flugan. Hjärtat bultade fort. Meter efter meter och Harren simmade strax under flugan. Tanken han komma, att det här minsann var en lömsk Harr som hade

genomskådat min fejkslända. Men så steg den sakta upp mot flugan, och sög ner den. Hade detta inträffat i den hårdare strömmen så hade jag antagligen inte upptäckt hugget. Stor tacksamhet

när jag märker ett tungt gensvar i andra änden när linan spändes upp. Som tur var blev fighten kortvarig då drillandet skedde i det lugna bakvattnet. Fisken mätte 38cm. Så nära Johans 40cm

men ändå inte. Det var nu hög tid att vada sig mot "base camp" då vi var långt nedströms. Ikväll hade vi tänkt oss få igång elden och maten i god tid innan det blev bäcksvart.

Veden var svårantänd, så det tog sin lilla stund. Vi alternerade mellan att fixa med elden och maten medans den andre tog några kast vid lugnvattnet. På så sätt blev det några Harrar till.

Summa summarum blev det 16 Harrar var.

Resans minsta Harr

Resans näst minsta Harr

Multitasking: Johan drillar fisk och fixar lintrassel

Måndag: 

3h fiske så kallat scoutingfiske vid Vemforsen och Edsforsen. I stort sett nya jaktmarker för oss. Vemforsen hade fina och varierade stråk, 

med strömmar, blankytor, bakvatten etc.

Edsforsen turbulent vatten av annan karaktär. Inte samma typ av strömstråk med längre blankytor. Utan här var det korta snabba strömmar som löpte i vart annat med stora stenar som skapade

ytterst små, korta bakvatten. Mycket svårfiskat om man som vi älskar torrflugefiske. Visst gick det, och en 7 fiskar lurades. Varav resans ända Öring. Anmärkningsvärt var att nu under hösten högg Harren 

bakom stenarna i bakvattnet. Ett annars klassisk Öringställe. För dagen hade nog en djupgående nymf i hålorna

varit att rekommendera. Fiskeresan avslutades med en riktig fadäs. Vi var i färd med att åka hem, och jag skulle bara vada mig tillbaka in mot land. Och då halkar jag på en sten, och utan 

att hinna reagera så sitter jag där på ändan i älven. Turligt nog hade jag mobiltelefonen i vadarfickan. Men en förarjlig reva i fickan hade gjort att fickan var fylld med vatten.

Så nu har jag en mobil med en konstant svart skärm. I övrigt var allt med resan femstjärnigt! Tillsammans blev det näst intill 90 Harrar och 1 Öring. De flesta för oss i fin storlek. 

Många åker högt upp i landet för mer omtalade, anrika och i mångas ögon "de fina" vattnen. 

Där ska Harrar, Öringar och Rödingar luras. Må hända att storleken kanske är större på Harren än i Dalarna. Och visst skulle jag gärna vandra med flugspöet i den vackra norrländska naturen.

Men fiskemässigt känns det lite som att gå över ån för att hämta vatten. Jag trivs som fisken i vattnet kring Västerdalälven.

METAL

Reflektion:

När fisket är så pass bra. Så kan man unna sig stunder att pröva andra flugor för att se om de fungerar lika bra som Johans superfluga. 

Flyers "The Cief" Caddis fungerade bra. Men intealls lika bra som ovannämnd fluga. Elk hair caddis tricoloren provade jag inte(vet ej varför då det är favoritflugan). 

CDC and elk fungerade inte alls. Chuck caddis var heller ingen hit. Klinkhammer tricoloren fungerade ypperligt på fredagen. Men inte sen. Svart Klinkhammer fungerade inte heller.

Griffiths Gnat fungerade bra. Men jag hade svårt att se den vid mer turbulent vatten. Då jag visste att dagsländan fungerade minst lika bra i både lugnvatten och strömmande vatten. Så

var valet lätt. Även sent på kvällen var dagsländan lättast att se. Sista dagen hade jag lycka med Elk hair caddisvarianten av "Grayling hammer of justice". Färgmässigt stämde de bra

överens med de få nattsländor som kläcktes.

För att se om en ny plats var bra eller dålig. Så provade vi snabbt att gå tillbaka till platser vi hade haft god lycka. Och högg det bra där, 

så kunde vi med en viss försiktighet dra slutsatsen om den nya platsen var bra eller dålig. Detta kan vara svårt att göra om man upplever att fisket överlag går trögt var man än är.

Vi funderade även på om bästa platserna var på de sidor av älven där det var frånlandsvind. Vilket då kunde medfölja att Harren var mer på hugget då det kom nattsländor och landinsekter

i vattnet.