Ja det var melodin för kvällen. Fisken högg oftast väldigt försiktigt. Detta gjorde att jag missade en del fisk på vulgatakläckaren. Johan hade samma motgång med fisk som högg väldigt försiktigt. Det blev dock 1 öring och 1 regnbåge, båda lurades på en Goddard Caddis som... just det... stripades i ytan. Dock kändes det relevant då en och annan nattslända gled fram över vattenytan.
Vaken avtog framåt 19-tiden, och det började bli dags att åka hem.
Stripade Danicor, Kalvsjösländan levererar även i strömmande vatten
Att en nattsländeimitation kan fiskas fridriftande, stripandes(plogande) eller mer eller mindre hur som helst av gemene flugfiskare är det ingen som höjer ögonbrynen åt, beroende på att nattsländan är väldigt aktiv. När det gäller dagsländorna brukar man allt som oftast höra: "se till så att inte linan draggar", "flugan måste ha samma fart som strömmen". Dagsländefiske verkar vara ett "no no".
Men under tillfälligheter föds idéer. En öring i de aningen lugnare partierna i strömmen fick för sig att sluka min Kalvsjöslända som vid tidpunkten stripades i hög hastighet då jag skulle göra ett rollkast. Antagligen uppretad av en snabbt förbipasserande torped.
Öring nummer två togs på en medveten stripad foamDanica. Dock hade en öring huggit våldsamt på en stillaliggande Danica i ett bakvatten. Fiskarnas beteenden gäckar mig i år... men det är samtidigt ytterst spännande!
Foam man lov och presentera Öring ala plogteknik
Kalvsjön
Sjön låg till största delen vindstilla. Och de flesta vaken sågs utanför kastradien, om man u inte hade tur och sitta i båt eller flytring. När jag var framme vid en av bryggorna vakade en fisk kraftfullt precis intill bryggan. Detta måste ha skrämt en sädesärla som i ett jehu flög upp och iväg från bryggan.
Men några bastanta vildar till regnbågar ville inte knycka mina flugor. På tafsänden satt en Vulgatakläckare(Jo en och annan stor dagslända kläckte i sjön). Försiktiga vak visade sig vid näckrosorna. Snabbt ut med flugan vid vakplatsen. Flugan slukades och jag gjorde mothugg. Va? var det en stor löja som tog flugan. Motståndet indikerade på en lite fisk. Men löja var det inte, utan en av sjöns mindre öringar. Lite senare krokade jag en till öring på vulgatakläckaren.
I mitten av maj och kläckningen var i full gång, så styrdes kosan mot en öringbäck. Återigen slås Johan och jag av att fisken är kräsen. Som jag skrivit tidigare brukar det gå att lura dem med det mesta... om man nu inte lyckats skrämma dem. Men i år verkar det vara någon Michelinmeriterad mästerkock som varit och tutat i de småländska öringarna att inte äta vad som helst. Vi lyckades dock knäcka koden för dagen, olivgröna dagssländor! Det blev en del filmande under dagen, och fram igenom tänkte jag prova på att klippa ihop alla fiskeklipp under året till en liten film.
I början av Juni
Två dagar i rad åkte jag ut med sonen. fika, lek och fiske stod på programmet. Och anmärkningsvärt är att det går att få till mer fiske än vad jag trott när 1,5-åringen är med.
Gul forsslända och Danica kläckte i lagom stor mängd. Men mina imitationer ville fisken inte ha. Efter fika och lek så blev det till att tänka om. "Varför äter fisken inte av det smörgåsbord som erbjuds?" På med en stimulatorfluga i änden på tafsen och iväg med första kastet, precis på samma ställe som jag hade nött dagssländeimitationer och dess kläckare... nu då, flugan hann fridrifta ett par meter och ett våldsamt vak och min fluga var attackerad av en stor öring. Men reaktionsförmågan i mothugget var allt annat än snabbt. Jag hade antagligen inte tro för att någon öring ville hugga med tanke på alla tidigare flugimitationer som hade placerats över just den där platsen där det tydligen stod en öring. Efter 9 hugg utefter en liten bit av åsträckan lyckades jag äntligen med ett mothugg. En halvkilos öring högg äntligen på en Danicaimitation med kropp gjord av katthåret från Torsten.
Några exempel på flugor öringen inte ville ha
Dag två bjöd på samma spännande "kläcka-koden-för-vad-öringen-vill-ha". Detta år har det blivit helt klart mer än regel än undantag att öringen är kräsen.
De tidigare så gångbara Chuck caddis och elk hair caddis tricoloren vill öringen inte ha. En rusty Danica kastades uppströms och gled längs med strömmen. Rätt vad det är sögs flugan ned och linan spändes. En öring måste på ett listigt vis i ett mikroskopiskt vak lyckats suga i sig flugan. Tack och lov satt mothugget som det skulle och en fin öring kunde returneras tillbaka. Jag hade riggat upp kameran, så hugget och krokningen finns på film. Och även detta kort:
Längre uppströms ån där det brukar stå fisk började jag motströms stripa en danicaimitation där jag med olika flugor hade provat fridriften utan resultat. Nu däremot när flugan stripades högg denna öring explosivt.
Lägg märke till hur olika färgteckningen är mellan första och andra öringen
Vid flertalet av gångerna jag fiskat i år vid denna å så har en fluga vid namn Pastorn fungerat mycket bra, tyvärr har jag dock inte krokat någon av öringarna när denna fluga har använts.
Nu skulle jag vilja stanna tiden
Just här har jag inte haft någon vidare tur med öringfisket. Dock verkar de hugga tidigt tidigt på våren och även sent kring jul.
8/6 rekande efter nytt fiskevatten
En bäck som jag länge funderat på att fiska i, får fortsätta att läggas på framtiden. Efter att lagt mycket tid på att åka runt och fråga efter fiskekort så verkade resultatet att bli att det inte fanns något fiskekort till sjön med tillhörande bäck, men en lekstund och fika med sonen kräver tack och lov inget fiskekort.
12-14 juni och Malung i Dalarna
Dags för årets Dalarnaresa...
Dagen innan vi åkte hade det skrivits om att Vulgatan hade börjat kläcka. Så förväntan var stor.
Inte så passande knivnamn till en person som mig veterligen har lika dåligt lokalsinne som mig. Tack och lov så var Christofer med, så antalet felåkningar etc var minimala.
Dag 1 Valldroån och Grössjön
Väl framme vid Jockes Zoo och fiske i Malung så spetsade vi öronen lite extra när Ove gav oss tips om vart vi borde fiska. Då älven var hög så åkte vi mot Grössjön för ta itu med sjöns öringar och rödingar. Men som dem bäckfiskenördar vi är kunde vi inte motstå att ta några kast i Valldroån. Christofer lyckades till slut att lura en abborre på Goddard caddis.
Det såg onekligen bra ut, men var öringen höll hus vet vi inte
Johan mediterar antagligen över vilken fluga han ska välja
Efter någon timme vid Valldroån fick det bli Grössjöfiske. Till att börja med så regnade det en del men fisken vakade. Tyvärr avtog vakandet när regnet slutade. En fantastisk dag med oftast spegelblankt vatten. Men tyvärr ingen fisk på kroken. Vi pratade med några andra fiskare och det genomgående temat verkade vara: "svårfiskat". Nästa gång det blir Grössjön, ja då ska vi minsann lura fisken till många hugg.
Det ser nästan ut som Christofer faller i vattnet
Det borde ju hugga
Liknar det som kläckte, men fisken verkade gå och beta något under ytan
Johan ser aningen sammanbiten ut. Men jag antar att detta kort togs precis efter att Johan lyckats lösa det getingbo till trassel jag hade på fluglinan. Tusen tack! En annan möjlighet är att kortet togs strax efter att jag råkat att svinga flugspöet så att Johan träffades i pannan av en tungstensfluga.
Johans panna
Dag 2 Ogströmmen, Västerdalälven och Prästtjärn
Kartan studeras flitigt. Vart ska vi bege oss idag?
Vi valde att åka till Ove på Jockes Zoo och fiske för att höra om det hade kommit några nya rapporter om fisket. Almasjön hade fiskats utan resultat. Det verkade som Vulgatakläckningen hade avstannat.
Turisterna
Det fick bli Ogströmmen till att börja med. 2012 då Johan och jag var där första gången hade vi fiskat Ogströmmen utan resultat. Men nog skulle det finnas fisk där, dock inte i samma viktklass som i Älven.
Ett axplock från Ogströmmen dag 2:
Myggmedel på!
Här högg fisken
Inte stora, men fina!
Ta i trä... en fisk som ville ha min Elk Hair Caddis
Tack för maten Johan!
Fisket för dagen i Ogströmmen var riktigt bra i perioder. Dock mestadels småfisk. Men kul när det hugger. I vissa partier stod de tätt och i vissa partier var det svårtrugat. När vi kollade med varandra om hur fisket gick och vilken fluga som fungerade. Så hade Christofer tagit alla sina på nattslända, Johan sina på oliv dagslända och jag de flesta på nymf och några på Elk hair caddis. Fisket mattades av allt eftersom dagen gick.
Under eftermiddagen/kvällen valde vi ändå att försöka oss på Älven. Älven hade på detta ställe gått ner så pass att det gick att vada i kanterna. Det började riktigt bra med en grov Öring som visade sig vara en...
I övrigt blev det inga fler hugg för någon av oss. Vem vet, det kanske behövdes några dagar av stabilare vattenföring så att fisken ville komma igång och hugga?
Innan mörkrets inbrott stannade vi till vid Prästtjärn. En fin tjärn med Öring och en och annan röding. Vattnet låg spegelblankt och fisken vakade sporadiskt. Alltid så där retfullt långt ut så att man precis inte nådde dit. Dock gick det någon enstaka gång, men fisken ville inte ta på torrt. När det började bli dags för hemfärd till stugan stod jag och slökastade en zonkerstreamer samtidigt som jag pratade med Christofer. Då vakar en fisk bara en 10 meter från där vi står. Jag försöker snabbt få ut zonkern och efter ett par korta ryck i hemtagningen av flugan så rycker det till i fluglinan. Mothugget görs och drillningen av en kilosöring kan börja. Johan hojtar ett stycke därifrån om vad öringen högg på. -"Den högg på en orange Danica"...
-"Orange Danica? Det finns ju inte..."
Johan kommer allt närmre oss och nu hör man mumlandes:
-"det räknas inte om den inte tas på torrt"
Så pratar en sann torrflugefiskare!
Kort från Prästtjärn och Västerdalälven:
Att möta kanotister som önskar en "lycka till" är inget gott omen!
Fulast min vinner
Dag 3 Ogströmmen och Lyån
Sista dagen. Ja var ska man avsluta dagen någonstans? Ogströmmen fick det bli, då vi hade haft störst lycka där. Resultatet blev ungefär detsamma som dagen innan. Med mycket fisk. För att ta ett exempel, så krokade jag säkert en 5 fiskar på 20 minuter, och alla stod väldigt tätt. Sen kunde det ta en timma utan resultat. Vid ett tillfälle kommer jag ihåg att jag körde med olika varianter av flugor över ett ställe som såg bra ut. Jag bytte till polygarnvingad tricoloren caddis, och i första kastet ser jag en Harr gå upp och ta flugan. Då känns det rätt gött! Genomgående var dock att det även den här dagen mattades av ju längre dagen gick. Vi beslöt oss för att åka in till Malung för att äta och fundera över nästa strategi. Vi hade hamnat i ett tillstånd där rådvillhet till vilket flugval som skulle väljas etc etc.
Kvällens sista fiske skulle bli vid Åsbyråtjärn som är en flugfisketjärn med öring och en och annan röding. Men på de små vägarna hitan och ditan kom vi fram till en bom. Aningen frustrerande med vetskapen att vi var tvungna att köra runt sjön i Öje åt andra hållet för att komma rätt. Ett snabbt beslut togs. Vi avslutar med lite bäckfiske i Lyån som rinner ut i Ogströmmen. Här avslutades Dalarnaresan 2012 och det fick även bli årets avslutning.
Ett axplock från sista dagen
Torrfluge-Johan drillar Harr
Vid Lyån, Johan hade hugg. Men i övrigt ingen lycka. Jag struntade i vadarna och knatade runt i tennisskorna, och gick naturligtvis ner mig i vattnet. Jag fick snabbt känslan från 2012 års fiske vid Lyån då jag halkade på de hala stenarna slog i handleden så blodet rann.. hmmm det var något mer, just det jag knäckte spöt i fallet. Jag undrar om inte stenarna i bakgrunden kan ha varit där jag föll.
Min kära fru var tyvärr tvungen att jobba under midsommaren. Så jag och lille sonen packade matsäcken och fiskegrejerna och styrde kosan mot Lammhult och vidare till Kalvsjön nära Ohs.
Jag möttes av en trevlig klubbmedlem som gav mig tips, och även den mytomspunna Kalvsjösländan. Tusen tack. Det blev mycket fika och lite fiske. Men på den lilla stunden med fiske högg det friskt. Jag hade precis lagt ut ett slarvigt rollkast för att dra ut mer lina för nya kast, då en fisk hugger på min chuck caddis. Med så mycket slacklina ute blev det inget vidare mothugg. Men jag hann känna fisken en stund innan den slet sig. I nästa kast då jag stripade caddisen i ytan hugger en fisk, men jag missade mothugget. Jag bytte fluga då jag såg att Vulgatan till min förvåning fortfarande kläckte. Direkt utanför näckrosorna hugger det, där en fisk hade vakat för en kvart sedan. Mothugget satt som det skulle och en fin regnbåge på 0,7 kämpar stenhårt.
cdcmaterialet på min Vulgatakläckare blev genomdränkt under drillandet, så det fick trixas och grejas lite för att få den att flyta igen. En fisk vakade till höger. Jag hade sett rutten som fisken verkade ta. Så jag kastade snabbt ut flugan en halvmeter från vakplatsen, och en regnbåge slår till flugan med stjärtspolen. Detta fenomen hade jag hört från en tidigare kollega att han varit med om vid Kalvsjön. Några sekunder fortlöpte och jag ser att Regnbågen på nytt stiger mot flugan. Den tar flugan försiktigt. "God save the Queen" och mothugget sitter där. 1,2kg.
Kalvsjön kommer jag definitivt att besöka igen!
Ett annat fint ställe om man är medlem i Wexiö flugfiskeklubb eller känner någon som är medlem så får man ett dagskort för 200kr. Helt klart värt det. Jag fick följa med Johan nu en kväll. Jag fick nästan en liten trolsk känsla vid den lilla sjön. Mycket fint. Och skygg regnbåge och öring visade sig i försiktiga vak, även en del mer explosiva vak. Johan fångade en regnbåge och en öring. Alla tagna på hans oliva specialtorrfluga. Jag missade ett hugg på min vulgatakläckare då jag drog hem den som en nymf. Ett Regnbåge lyckades jag kroka på ett haröra. Jag hade på vis i värden inte en chans med min tunna nylontafs. Regnbågen kämpade tjurigt ner mot djupet och kvar fastnade min fluga i botten. Så kan det gå.
