20 december 2015

Premiär efter Vätterns Laxar

Förmånen att få följa med Peter på Laxjakt


På morgonkvisten hämtade Peter upp mig och vi drog iväg mot Vätterns Laxar. Förhållandena var goda, blåsigt och vågigt. Lägg där till Peters matnyttiga tips. Vi nötte på med kastandet i lagom takt. Det tog inte många kast innan första trasslet inträffade. Linan och kastdobben sköt iväg men tog tvärstann och rakt ner några meter framför mig. Jaha, dags att nysta upp getingboet. Det blev några getingbo under fisketuren. Men trevligt var det ändå! Hur gick då med Laxarna? Tyvärr inga påslag. Men bättre skitfiske nästa gång!

Och så lite bilder...







Tur att man inte sitter i en flytring







13 december 2015

Harr på torrfluga i december!

I Adventstider...

Advent betyder ankomst. Väntan på Jesu Kristi ankomst. Korrelationen mellan det andliga och fiskeintresset blir här påtagligt. I väntans dagar, och flertalet försök så gjorde en 25cm Harr sin ankomst fram till min utlagda #16 F-(DT-)Fly. En väntan var över. Men här slutar parallellen. Vid femte turen i december, hade jag inom mig mer eller mindre gett upp. Jag hade tidigare under december provat flytring, vadat, provat nya ställen och nya flugor. Oftast vind och vågigt med väldigt få insekter gjorde fisket än mer utmanande. Lägg där till att det var fem turer utan att se ett ända vak. Fem turer med idel blindfiske tär på humöret. 11/12 hade jag struntat i både flytringen och vadarna. Och jag vet att jag efter en timma funderade på vad jag gjorde där. Det fanns dock en fin blank yta nära land, som jag kunde nå med sidokast. Men utan insekter och inga vak så hade jag dålig tro för att mina kast skulle resultera i någon decemberHarr på torrfluga. Ut mot ett område med överhängande träd, som nu var lövfria, fick jag ut ett långt kast. Lite för långt, men vad gjorde det, jag skulle ju ändå inte få någon Ha... Flugan hann bara ligga en tio sekunder på ytan förrän en Harr explosivt hugger flugan. Det kändes smått surrealistiskt att bevittna detta, och kunna drilla en Harr i december. Drillningen gick fort och Harren mätte enbart 25cm. Men det gjorde mig ingenting. Jag hade efter många uppgivna försök, till slut lyckats lura en Harr. JAAA!!!


Lite bilder från decemberturerna...











F-Fly, som jag använder morrhår(obs hittade på golvet genom åren) från våra tidigare katter Douglas och Torsten som kropp. Därav kallar jag flugan F-(DT)Fly. 






Jag hann knappt hålla fisken för återutsättning, innan den snabbt som blixten spratt till och simmade iväg



Kommer det bli någon mer Harr i december mån tro, eller ska jag rent av sätta upp ett mål för januari? En Harr eller annan laxartad fisk på torrfluga i januari. Det vore fint!






30 november 2015

Vinterrusk... ska det bli någon Harr på torrt i december

Tre bommade turer, men ändå gott att vara ute i flytringen

Om vi ska ta och summera de tre turerna så, kan ju nämnas att vinden, och kylan gör det otroligt svårt att få Harren att vaka. Ja än svårare att hugga på mina torrflugor. På dessa turer har jag endast sett tre vak, lägg där till ett enormt öringvak. Vid ett tillfälle var en Harr uppe nära ytan för att spana in min fluga. Men den anade antagligen ugglor i mossen, och simmade vidare. När det knappt finns några insekter och ytaktiviteten har varit minimal, så har jag mycket svårt att läsa av var fisken kan tänkas vara, hur aktiva de är. Eller om de rent av är mer eller mindre stationära ju kallare det blir. 
Jag upptäckte ett nytt sätt att bli av med flugor. Vid tur nummer två skulle jag packa ihop sakerna och lägga ner flugspöet. Jag fick den då till synes briljanta idén att veva in linan med flugan på, och fästa flugan i den sista spöringen. När det väl var gjort, skulle jag dra isär den sista spödelen. Tjong, så flög flugan och en bit av linan iväg. Klantighetsfaktor 10 på den, då jag borde veta att sista spöringen inte sitter på den sista spödelen, utan den näst sista. Min Adams irresistable smälter säkert in bra bland sina riktiga myggkompisar. Tack för den här tiden.

Ett nytt mål för året. Då novemberharr på torrt gick bra. Tänkte jag försöka mig på att lura en Harr eller två på torrfluga i december. Blir tufft och kallt, men inte omöjligt.


Lite bilder...



Is i spöringarna

Nu i efterhand ser jag att jag lagt ut flugan fint över... sandbotten. Hmm jag behöver ju inte göra harrfisket svårare för mig än vad det är. Sandbotten är ingen favorit hos harren.




19 november 2015

V. 47 Julen knackar snart på dörren, men än hugger Harren på torrt

Två korta turer efter Harr

Många faktorer börjar göra sig påminda om att Harrfisket börjar gå mot sin refräng, för den här säsongen. Kylan tilltar, insektslivet avtar, blåsigare och färre soltimmar. Ja listan kan göras längre. Men än går det att lura Harren till att hugga.

16/11 var första turen för veckan. Det blåste en del, och löven på vattenytan var inte många. Jag kastade på för fullt från min flytring. Men fisken visade sig inte. Det blev helt enkelt en bomrunda, och hem och ladda batterierna.


19/11 dags för tur nummer två. Fina blanka stråk låg framför mig. Alldeles in mot land såg det som bäst ut. De absolut sista löven började lägga sig på ytan och där fokuserade jag mitt fiske. Det började bli kallt och jag hade inte mycket tid innan mörkrets inbrott. Precis i början av turen var en fisk uppe för att ta torrflugan( Peter-myran). Men vid mothugget fanns det ingen känning. Uppskattningsvis såg det ut att vara en Harr, modellen mindre. Jag nötte på mot den plats fisken hade huggit. Men inget resultat. Fluga efter fluga byttes, och jag började så smått inse att det inte skulle bli någon fisk på kroken. Det var mörkt nu och jag paddlade hemåt. Under paddlandet hemåt gjorde jag några sporadiska kast, och nu satt Peter-myran än en gång på tafsen. Tjoff, så försvann flugan. Linan spändes, och nu satt där äntligen en Harr på kroken. Fajten var kortvarig. Men det gör inget, riktigt tacksamt att det finns mindre Harr också. Jag hade nästan önskat mig än fler Harrar i lättviktsklass. Då hade känslan för den framtida Harrpopulationen känts bra!


Lite bilder....







13 november 2015

Mer Harr i november

Två turer under v.46


Nu börjar det så sakteliga bli kallt att sitta i flytringen. Lägg där till att solen går ner så pass tidigt att solen knappt hinner titta fram. Skämt åsido. Det blir svårare och svårare att lura Harr på torrt. Lägg där till att under veckans två Harrturer, så har vaken varit väldigt sparsamma, trots många fina blanka ytor med löv och insekter på som med lätthet kan fiskas av. Undrar om det bara är tillfälligheter att Harren inte tar för sig av "det dukade smörgåsbordet"? Eller börjar kylan göra sitt? Första turen för veckan provade jag ett nytt ställe. Förutsättningarna såg idealiska ut. Fin bottenstruktur med mycket sten. Träd som hängde över vattnet, en sol som lyste och nattsländor och knott som surrade runt och landade på ytan. Men de två timmarna jag spenderade där såg jag inte ett ända vak. Jag gav till slut upp och drog mig vidare till ett allt som oftast säkert kort. Dock kommer jag nästa år att ge det "nya" stället en till chans. Vidare under fisketuren så låg det fina strängar med löv och mycket insekter. Jag satt mig i flytringen och började guppa fram över dyningarna. Trots dessa så fanns det fina ytor som Harren borde kunna beta av. Under den långa tiden jag var där, så såg jag 21 vak. Tyvärr ingen vakfest som sist. Myror, knott, bladlöss och nattsländor provades, men allt som oftast ingen reaktion på fisken. På slutet av fisketuren började dock nötandet med torrflugorna att ge resultat. Försiktiga, försiktiga vak. Så pass små så att ett vak från en Löja kändes gigantiskt. Var det småfisk mån tro. Det slutade med fem missade mothugg. Ett av de fem huggen, lyckades jag dock ha kvar på kroken en stund. Så pass länge att jag kände att fisken ifråga inte alls var någon liten miniatyrfirre, utan en Harr runt 30cm. Men så försmädligt så slet den sig. Och någon mer chans innan hemfärden fick jag inte.


Tur nummer två blev till samma ställe där jag avslutade senaste passet. Förhållandena såg minst lika bra ut. Till och med bättre. Det var än mer variation på insekterna på ytan. T.om att en geting kom surrandes förbi. Kast efter kast bland löv, vid de steniga partierna, de öppna ytorna, under träd men ingen reaktion. Jag provade det mesta i flugasken. Inte ens Peter-Myran gav resultat. Var var fisken mån tro. Endast sex sporadiska vak hade jag sett. Nu började det närma sig hemfärd och det såg ut som en bomtur. När jag började paddla mot land fick jag se ett kraftfullt vak invid bergsväggen som gick ner i vattnet. Där på ytan låg en hel del löv och insekter. Grädde på moset var även att under ytan fanns en fin stenbeklädd botten. Fisken vakade igen. Nu såg jag att det var en Harr. Ut med flugan mot vaket. Nu gällde det att försöka bromsa flytringen så att jag inte gled för nära den vakande fisken. Nytt vak, men vid sidan av flugan. Flugbyte och ut med ett nytt kast. Kastet blev naturligtvis klumpigt, då jag blev stressad av att få ut ett snabbt kast. Fluglinan snärtade till vattenytan. Ingen reaktion. Fisken var säkerligen skrämd vid det här laget. Men så kom nästa vak. Harren var kvar och var i full färd med att ta något på ytan. Men vad? Eller tog den något under ytfilmen? Jag trodde att jag prövat allt i flugasken. Men så slog det mig att nattsländor inte hade prövats. Av någon outgrundlig anledning föll valet på en liten Goddard Caddis. Varför det inte blev en elk hair caddis som så ofta annars, vet jag inte. Kastet blev bra, ett par decimeter från den tidigare vakringen. Sekunderna kändes långsamma. Skulle jag göra ett nytt ka... pang Harren tog flugan resolut. Harren var krokad i mungipan, och nu började drillningen. Jahaja, Harren var mindre än vad jag trodde, den var lätt att få intill flytringen. Men då blev den sur och gjorde rusning efter rusning. Det blev att pusha hårdare. Till slut kunde en 35cm Harr fotas och återutsättas. 

Lite bilder från turerna:

Det blev även ett och annat kort på lite naturfenomen. Vet inte vad detta är. Solen var långt till vänster

Fina ytor

Nog borde det stå någon Harr vid stenblocken