Värme!

En veckas semestrande med familjen i Skåne. Skön avkoppling. Nog fanns tankarna och efterforskningen för lite fiske. Jag hade slängt ut frågan på forumet edgeflyfishing om å och bäckfisket i Skåne. Jag sökte vidare med den informationen och fann några åar som man med fiskekort fick tillåtelse att doppa sina flugor och andra krokförsedda tingest i. Dock såg jag snabbt att det bara var i lugnpartierna man fiska i. På en av fiskekartona så slutade området mer eller mindre vid en fin fors. Så med detta, morgontrötthet, värmen och fiskeräknare som visade att det gick upp på sin höjd en handfull öringar/dygn så blev det en fiskefri vecka.

Den här veckan har det dock blivit en sväng med bröderna Olofsson. Det blev först lite rekande och flugande på en ny och oprövad lokal. Vid tillfället var riktigt lågt vatten och svårt att inte skrämma öringen... men en och annan öring fanns det, dock ej på kroken... den här gången.
Senare på kvällen ändrade vi fisket till diverse trollingmetoder. Det började segt för mig, och redan efter en 20 minuter började jag bli otålig: var det fel vobblern? Fel djup? Etc etc etc. Jag antar att jag var lite väl laddad för fisket. :-) Det lossnade och en abborre, färna och gädda krokades. Under natten var det segare för oss alla med nappandet.

Vid hemfärden stannade jag vid en av åarna och plockade fram flugspöt. Caddis, haröra och muddler presenterades runt forsens olika partier. Inget hände. Jag gick då och hämtade mitt spinnspö... på med en liten wobbler. Och vips så högg det en öring. Tankarna flög tillbaka till tidig vår då jag presenterade fluga efter fluga men inget resultat. Men så fort en vobbler kastades ut på exakt samma ställe så högg det direkt. Jag får fortsätta klura på vad anledningen till detta är att öringen väljer vobbler framför alla möjliga olika sorters flugor.

Ålafiske med en twist

Nu skulle det bottenmetas och ålen skulle luras. Nedsjunkna i varsin stol satt Johan, Christofer och jag och spanade på våra riggade spön. River keepern Christofer (hans arbete kan jämföras med: River keeper Frank Sawyer) hade gjort ett hästjobb och trimmat till kanterna och platsen där vi brukar sitta. Christofer hade även monterat två specialgjorda spöhållare. För vanligt täljda grenar dög inte åt herrn. Fint ska det va.
Pling pling pling och det var dags att ta sig ur brassestolen och under bråkdelen av en sekund fundera på om jag skulle göra mothugget direkt eller vänta på fortsatt pinglande. Det blev direkt... och jag kände att det här var tyngre en vanligt när färnor och annat hugger. Var det den beryktade ålen som Johan för en månad sedan hade lyckats lura? Det gamla skitspöt från biltema fick jobba hårt. Nog är det en materialsport alltid. Ju närmre ytan fisken kom ju lättare blev det, men fortfarande kändes det att det var en stadig bit. Det var ingen Ål, det var den fridlysta Malen, Smålands landskapsdjur som hade tagit fiskbiten.

Svårt att inte vara glad efter en sådan fångst. Snabbt togs kortet så att Malen kunde få friheten tillbaka. Ursäkta att är mycket gräs på fisken. River keepern hade visst glömt att räfsa undan det trimmade gräset.
Funderingar dyker upp... Malen är ju fridlyst och riktat fiske efter denna är förbjudet. Enligt lag ska fisk som oavsiktligt fångas släppas tillbaka. Det jag funderar på är om det anses som fel att fota fisken som vi gjorde. Upp med fisken-fota-returnera. Detta gick väldigt fort. Glad att det fortfarande finns en och annan mal i Sverige.

Johan och Christofer. Med Christofers pannlampa så gör det inget att Johan glömde sin, och att min varken gör till eller från. En lyckad kväll, men dock ingen ål.