Sista öringen för i år 22/12

Det fick bli ett kort fisketillfälle vid ån. Fram med flugspöet som för ovanlighetens skull inte var riggat till fullo. På med tafsmaterial och i änden torrflugan F-fly. Torrfluga i slutet av december??? Prövar man inte så får man aldrig reda på om det går. Vattennivån var hög med stark ström. Det var dessutom svårt att se den lilla bruna tussen till fluga. Och inget hände. Så efter lite taktikbyte så blev det ett hugg och en lyckad krokning. Korttagning och catch & release gick på formula 1-däckbytartider. :-)
Att fiska så här års efter öring som möjligen har lekt brukar ofta ifrågasättas, och så även av mig. Men när fiskesuget blir för stort och det är i ett vatten jag vet att jag får fiska i december så brukar det bli något sporadiskt tillfälle. Förra året fick jag en öring dagen innan julafton. Den här öringen för i år var i mycket gott skick. Detta har även gällt vid förra årens fångster under vintertiden.

Antingen:
* återhämtar de sig mycket snabbt
* skonsam vandringsväg till leklokalen
* leker de inte varje år (en del menar att en lekmogen öring bara leker vart tredje år)

Nästa inlägg...

då blir det tillbakablick på året som gått. Det blir även några kort från en öringbäck som togs under juldagen.

Merry CHRISTmas och en redi´t go fortsättning!

V.44 Sista rycket för i år?

Under denna vecka blev det två tillfällen för fiske. Dessa två korta, intensiva fiskpass gav kanonfiske.

Tillfälle 1:

Detta hårt reglerade vatten som ena dagen kan vara bitvis torrlagd och nästa högt flödande. Denna dag var vattnet högt. Antagligen för att det regnat en hel del innan. Vädret var mulet men mestadels uppehållsväder. Jag hade egentligen för avsikt att försöka satsa på att lyckas lura min första gädda på fluga(Nu har jag iofs fått en del gädda på flugspö, men de har alltid bitit av linan). Jag hade knutit på en 0.30 flätad lina ute i änden och smetat in den i sjunkpulver. Men vid utloppet och ut i sjön möttes jag av starka vindar. Gäddorna fick vänta, och jag gick uppströms där det var lä på många ställen. Med en svartvit konzonker till fluga som egentligen var ämnad för gäddorna började jag kasta. På ett ställe hade jag kastat flertalet kast då jag kom på att jag ibland brukar få hugg på streamers och streaking caddis när jag börjar veva in flugan. Detta upptäckte jag förra året vid några tillfällen då jag skulle veva in flugan för att byta fluga, eller gå vidare. Detta vevande får flugan att rycka med små men intensiva rörelser. Och antagligen har fisken svårt att låta bli att hugga. Det dröjde bara några sekunder så högg en öring. Det kändes direkt att det var en öring av modellen större. Jag pressade den hårt för att snabbt kunna återutsätta den. Två öringar till blev det på den stora streamern.

När fiskesäsongen går mot sitt slut så tar hockeysäsongen vid. Go Flyers!

42cm

Tillfälle 2

Lite mindre bäck, vädret var mulet till att börja med. Vattennivån såg idealisk ut. Lagom flöde och vattennivå. Jag blev genast sugen på att gå igenom torrflugorna. Torrfluga när november stod in på knuten. Jodå, en mygga av hjorthårskropp kastades en bra bit uppströms där vattnet var brett med många fina ståndplatser. 

Men inget hände. Jag vände mig då om och kastade nedströms där vattnet forsade lite snabbare. En liten öring var genast uppe för att ta flugan, den missade, men gjorde direkt ett nytt försök och då satt den på kroken. I detta lägen är man tacksam att man inte drar undan flugan för snabbt när en öring missar flugan. Det visade ju sig att öringen mer än gärna ville jaga efter flugan. 

På bilden så ser vi en ett sidospår på åfåran. Där högg nästa fisk, den tog på en caddis tricoloren.

Nu hade jag fått en på mygga och en på caddis. Jag fortsatte med caddis. Men det gick lite trögare. Jag knöt då på en husmasknymf i krokböjen på caddisen och då högg tredje öringen. Jag bytte sedan runt mellan torrflugorna och struntade i nymferna. Det var ju torrfluga jag ville fiska med. Det gick nu ganska trögt och jag valde att röra mig lite snabbare mot favorithöljan. Innan denna hölja skrämde jag två stora öringar på två olika ställen. Med facit i hand borde jag tagit det lite lugnare där.

Framme vid favorithöljan började solen titta fram. Hade jag nu fått öring vid mulet väder i slutet av oktober så kändes det bombsäker att det skulle gå ännu bättre. Nu ska man ju inte bli för stursk när denna känsla infinner sig. Det brukar ju lätt bli "skitfiske" då. Jag kastar ut mitt första kast med caddis tricoloren i tafsänden. Den hinner knappt landa för en öring aggressivt tar flugan. Mothugget sitter och en liten öring landas och återutsätts.

Trots att Tricoloren hade gett fin utdelning, så kände jag för att byta till en geting. Känslan var att det kunde bli ett långskott då det var ett bra tag sedan jag såg en levande geting. Men en geting i favorithöljan kunde inte vara ett misslyckat koncept denna dag. Första kastet med getingen så hugger en öring. Snabbt återutsatt och jag kastar vidare. Nästa öring tar getingen.

Jag kastar återigen ut flugan. Denna gång blir blir det ett kast av lite längre slag. Inget händer... flugan fridriftar fint över vattnet... fortfarande ingenting... flugan är nu bara en 5 meter ut och jag har mer eller mindre gett upp just det kastet, då en öring hugger. Jag gör snabbt ett mothugg, men upptäcker att jag har metervis med slacklina ute. Jag drar till igen och nu riktigt ordentligt. Fortfarande ingen kontakt med flugan. Lite pinsamt fortsätter jag att dra och dra tills jag fått in linan och flugan. Detta kan skrivas in i boken om hur man inte flugfiskar.

Tanken var nu att det inte gjorde speciellt mycket. Jag hade ju fått 6 öringar. Getingen fick sitta på och jag fortsatte att kasta. Det slutade med 10 öringar, varav 9 togs på torrfluga. När öring nummer 10 högg, så såg jag hur öringen modellen större än de tidigare sakta sakta steg mot getingen. Det kändes som om allt gick i slow motion. Försiktigt sög öringen i sig getingen och mothugget fungerade. Några funderingar dök här upp. De mindre öringarna hade huggit aggressivt på torrflugorna både i stark ström och i lugnvatten. Jag undrar dock varför den större öringen tog det så försiktigt?

Antagligen var det de sista torrflugefångade öringarna för året. Skön känsla när allt stämmer! 

Inte mycket höstfiske

Det har enbart varit ett fåtal tillfällen nu i höst med fiske. Och huggen har inte varit många.
Jag läste precis i tidningen flugfiskefeber att harkranken är en riktig öringlurare, och oftast när inget annat funkar. Eller t.ex om öringen är kräsen och bara en viss dagslända i rätt storlek fungerar så finns det ändå stor chans att den tar en harkrank. Detta har jag provat under sensommaren och den tidiga hösten. Inte ett hugg har jag haft på den rackaren. Jag hoppas att det bara är otur och att 2015 kommer att leverera ett par harkranksfångade öringar.

Långben från flugor.se

Det öringen nu under hösten har huggit på är caddis som hasas på ytan. Dock vet jag även att öringen helt har struntat i detta också. T.ex provade jag torrflugor och nymfer i massor över ett område som brukar innehålla fin öring. Inget hände. Naturligtvis hade jag lämnat streamerasken i bilen. Men av en händelse hittade jag ändå en  streamer bland alla torrflugor och nymfer, nämligen  favoritstreamern "Bromsen"(finns att läsa om under fliken flugbindning...). Jag kastade ut flugan över det så ofta heta området. Jag han ta hem flugan någon meter så högg en fin öring. Någon dag senare var det wolly bugger som gällde. Antagligen sista torrflugefångade fisken högg på en äggläggande caddis. Vattnet var omkring 30cm djupt och väldigt klart. Förhållandena var idealiska för öringen då den kunde upptäcka mig på mils avstånd. Här fick det bli långa kast om det skulle funka.  Jag började kasta mig uppströms och lade ett kast långt fram intill kanten. Flugan fridriftade fint på ytan och ett mikroskopiskt vak syntest, ungefär som när en öring tar en spent spinner. Mothugget satt och en fin öring satt på kroken. Några kast senare märkte jag att flugan allt som oftast låg på sidan på vattenytan. Kan det ha varit så att den låg på det sättet när öringen högg och att öringen då trodde att det var en död nattslända?

Jag provade även ett relativt nytt ställe. Tyvärr var vattnet för lågt. Jag såg en och annan öring i lillfingerstorlek.

3/10 och dags för årets sista bottenmetetur. Dagen till ära hade Johan köpt in delikatesskorv att grilla. Christofer anslöt något senare på kvällen. Lagom till att jag precis hade haft årets tyngsta hugg. Fisken satt på så pass länge att jag kände mig maktlös till att få upp fisken. Fisken drog ut min flätade 0.30lina trots att bromsen på rullen var ställd på max. Jag lyckades inte rubba den. Efter en lite stund small linan. Kan det må tro ha varit en stor gädda som bet av linan. Jag lär nog aldrig få reda på det. En sak är säker, en starkare rulle och ett robustare spö bör inhandlas till nästa säsong. 

Blandad kompott med bland annat Kronobergs dåliga biotopvård

Första inlägget sen vecka 34. En och annan fisketur har det blivit. Här kommer några av dem...

Vi börjar med fisketävlingen i Lysegöl. En årlig tradition som för året hade flyttats fram då vattnet hade varit för varmt för utsättning av ny Regnbåge. Nu var det dock svalare och dags för tävling. På morgonen lämnade jag sonen hos mamma och pappa som gladeligen kunde tänka sig att vara barnvakt för dagen. När jag kom till tävlingen hade det redan gått en timma. Så de bästa flugfiskeplatserna var redan upptagna. Det blev ett part timmars fiske med endast ett rejält hugg. Detta hände exakt samtidigt som fiskaren till höger hade napp, så närt det drog till i linan så stod jag och tittade på när grannen drillade fisk. Turligt nog hann jag göra mothugg och denna firre landades. Lägg märke till att fenorna är lite skadade. Av de andra fiskarna jag såg så var fenorna i mycket gott skick.

Bäckafiske med Isaac och Christofer:

Under veckorna tog jag några kortpass till en av åarna i närområdet. Nu börjar öringen bli allt svårare att lura på torrfluga. Dock fortsätter jag att helst nöta på med torrt. Visst är det kul med öring på nymf eller streamer. Men som Johan brukar uttryckade det: En streamerfångad öring är en missad torrflugefångad öring". Vid en pool hade jag kastat (mestadels streaking caddis)torrfluga efter torrfluga utan resultat. Jag beslöt mig för att strökasta nedströms över exakt samma område som jag precis hade kastat uppströms. Jag hasade caddisen mot mig och en öring på uppskattningsvis 1,5-2kg hoppar upp för att ta flugan. Tyvärr var den en 10cm ifrån flugan. Fisken försvann och trots nya försök så hände inget mer. Intressant hur bytandet av teknik kan ändra situationen.

En fokuserad Johan

Tävling igen. Nu var det interntävling fördelat på två båtar. Jag och Linus skulle möta Micke och Davve. När tävlingen drog igång var Micke och Davve redan på plats ute i sjön. Linus och jag försökte lura gädda och gös på de djupare partierna. Ju längre tiden gick började vi närma oss stället som Micke och Davve fiskade av. En bit därifrån hittade vi ett ställe som såg perfekt ut. Fin blandning av näckrosor, stenar, vass och olika djup. Ett sådant där ställe, så hade man varit en wobbler så hade man önskat att man fortfarande hängde kvar i fiskeaffären och aldrig blev såld. 

Huggen uteblev dock. Först när det var en timma kvar av tävlingen började det hugga. Och det högg på det området där Davve och Micke hade fiskat i stort sett hela tävlingen. Gäddorna stod på en halvmeters djup inne bland vass och näckrosor. Vi hann knappt komma igång föränn tävlingen var över. 18-1 blev resultatet. Vi hade i alla fall mycket trevligt!

Linus provar någon form av roterande bete

   

Bottenmete

Skäms! Under fliken fisket i Kronoberg har jag ju skrivit lite om paradoxerna kring hur fiske- och vattenfrågorna hanteras. Vi har fiskeförbud på merparten av ställena där det är den minsta tillstymmelse till rinnande vatten. För det kan ju finnas en och annan öring där. Dock kan kommunen inte säga att de bryr sig om faunan när det ena dagen flödar vatten och nästa dag är det torrlagt. Jag jobbar ett par mil utanför Växjö. När jag kom till jobbet i slutet av veckan möttes jag av några upprörda elever: "de har tömt vattnet, åk och titta. Igår såg vi halvdöda och döda fiskar. Bland annat öring". Dessa elever har ett genuint intresse för sportfisket. De vet ganska väl hur fiskevård bör skötas. Så hur förklarar man detta:

V.34 första turen med sonen

Något jag under en lång tid hade tänkt göra, blev det nu äntligen dags för. Jag tog med min åttamånaders son ut på hans första fisketur. Det jag märkte var att han orkade en timmes fiske sen var han uttråkad. Ska man vara ute en längre stund så får det nog bli mycket lek, mat, sömn och inte fullt så mycket fiske.
Efter första öringen så märkte jag att det var markant svårare att kroka av fisk, med en bebis i en babybjörn på magen. I det läget/nivån där jag brukar kroka loss öringen(om jag nu inte lyckas göra det när öringen fortfarande är i vattnet) fanns det nu ett barn vars fingrar gärna ville ta på fisken. Efter lite trixande kunde fisken återutsättas, skönt att se var att den såg ut att vara mycket pigg när den simmade iväg.

Fisk nummer två tog även den på caddis tricoloren. Den var aningen större än den första och jag kände att jag behövde håva den stället för att vada ut i vattnet. Tiden gick och jag hade ett elände att få ut kroken. Den satt illa till och det skulle antagligen vara tvunget att avliva fisken. Jag bad en snabbön och kroken som var omöjlig att få loss satt helt plötsligt inte kvar i fiskens mun. Förvånad tar jag fisken i ena handen och kameran i andra... ett snabbt kort och ner med fisken i vattnet. Tiden gick och det var inte mycket liv i fisken. Den verkade tyvärr mer eller mindre död. Med Isaac hängandes i vågrätt läge så började junior att bli otålig, och vem hade inte blivit det om man blev tvungen att sitta/hänga på det viset. Tiden fortsatte att gå och nu var jag säker på att fisken skulle få följa med hem. Just i det ögonblicket sa jag: "fisk, kvickna till i Jesu namn"... tjoff så stack fisken iväg som när en ko släpps lös efter en lång vinter. Förvånad men samtidigt inte helt förvånad tog jag spöt för att gå mot bilen. Längst ut på linan satt flugan kvar helt intakt. Många skulle säkert skratta och bortförklara händelsen. Men jag tror och är oerhört tacksam att firren kunde få friheten åter.

                                           

Jag kommer dock ta mig en funderare på hur man lättast knyter på flugor och krokar av fisk med en bebis på magen.

Nu åker vi hem farsan!

V.33

*Jag började veckan med att utforska en ny å där det tydligen ska finnas lite öring och som turligt nog ingår i ett av fiskekorten. Tänk att man kan ha sådan tur ibland i Kronobergsområdet.
Rätt så meddetsamma från utloppet och uppströms så omges ån av betesmark. Efter ett par abborrar där, så fiskade jag mig vidare uppströms. Vattnet var på sina ställen mycket klart och jag fick syn på en kilosöring lite längre fram som stod väldigt nära högra kanten av ån. Nu gällde det att vara försiktig och inte skrämma fisken. Förstavalet av fluga blev en gräshoppa av foamvariant. Första kastet lades ut, men på tok för långt åt väsnter. Ingen reaktion från fisken. Nästa kast lades ut, men nu för långt till höger, och upp på land... och då minsann är det lätt att kroka både det ena och det andra. Som tur var det gräs, och jag lyckades få tillbaka både lina och fluga. Några flugbyten senare så fick jag till det perfekta kastet så att flugan driftade under det något överhängande gräset där öringen stod. Flugan närmade sig öringen centimeter för centimeter. Men kvar stod öringen och vajade i den svaga strömmen. Några kast senare gav jag upp och tänkte ta mig närmre öringen men med vetskap om att jag garanterat skulle skrämma den. Men icke. Öringen stod kvar. Nu var jag bara några meter ifrån... och det var nu dags att skämmas. Öringen var ingen öring utan svajande botten vegetation. Pinsamt värre. Jag gav upp betesmarksområdet och gick vidare in bland träden där ån/bäcken fortsatte. Det såg riktigt bra ut med små forsnackar, blankfläckar, träd och sten. Dock var det vid en del ställen en utmaning att få ut flugan på rätt ställe.

Bäcken fortsatte att se bra ut men det dröjde innan första hugget kom. En liten öring var uppe två gånger och tog torrflugan(caddis tricoloren), men jag lyckades inte kroka fisken. Vidare längre upp bytte jag taktik. Dags för två torrflugor. Och det gav genast resultat. Öringen valde tricoloren.

Tre hugg från öring, varav en krokad. Bäcken blev bara bättre och bättre, med ett par fina fall. Men ingen fisk. Jag bytte till och med till streamerfiske. Hoppas resten av öringen finns där någon stans.

*Dags för hemmavana jaktmarker. Men det fanns ett område där jag aldrig provat att fiska mig igenom. Det har aldrig blivit, oftast på grund av tidsbrist. Men nu var det dags att prova lyckan. Under knappa timmen blev det 5 öringar, och alla ville de ha streaking caddis tricoloren. Utöver detta hade jag ett par hugg på streamer och harörenymf.

Öring modellen mindre i den här ån. Tyder på en viss återväxt. Annars är de flesta öringarna här av större kaliber.

*Nu var det dags, ett för mig ofiskat område i en bäck där jag annars fiskar ofta. Johan hade tidigare i år rekat stället och sett ett par mindre öringar vaka. Sträckan var inte så lång, men det såg ändå lovande ut.

Tyvärr inga hugg. Jag kanske nötte lite väl mycket och länge med torrfluga

I en annan del av bäcken finns det ett mycket fint parti, dock inte så lång sträcka, men det brukar alltid finnas huggvillig fisk. Det blev dock bara 1 öring och 1 mört. Båda tog på tricoloren-caddisen. Vid tillfället var det mycket lågt vatten. 

Första färnan på fluga

Med hjälp av god guidning från Christofer lyckades vi lokalisera ett gäng med färnor. De verkade vara mycket förtjusta i brödbitar. Därefter kastades en caddis med haröra som upphängare ut bland färnorna. En färna steg snabbt för att ta nymfen. Första färnan var landad och återutsatt. Fisket fortsatte och förhoppningen om att de skulle ta en torrfluga var stor, då de gärna tog brödbitarna i ytan. Men inget resultat. De verkade heller inte bry sig i nymferna längre. Och vem kan klandra dem när det hade flutit omkring stora brödbitar. Så en stor brödbit på nymfen och nästa färna satt på kroken. Denna färna var av modellen större. Vi fortsatte fiska en stund, men färnorna syntes inte till längre. Det fick bli hemfärd. Nästa gång hoppas jag de tar på torrflugan.

Inte den största... men den första

Den här kanotisten åkte förbi där vi fiskade gång på gång. 

Christofer som fick en streamerkrok rakt genom fingret. Fram med tången för att böja in hullingen och dra ut kroken. Sen var det bara att fortsätta fiska. Ingen gråt här inte.

Antagligen den minsta regnbåge jag har fått. (tagen på haröra)

Semesterfiske efter plattfisk

Under vecka 30 styrdes kosan till sommarstugan på Öland för semestrande med min släkt. Bara några dagar innan fanns ingen tanke på att ge sig ut och fiska. Men av någon anledning snöade jag in på bottenmete efter plattfisk. Antagligen för att här fanns möjlighet att fixa till ett av de årliga målen, nämligen att fånga en ny art. Tacklet skulle helst bestå av mycket bling-bling och glitter. Inget jag hade nappat på, men plattfiskarna ska tydligen gilla schlager och After Dark... och ruttna räkor som legat ute i solen och gottat till sig.

Tidigt på morgonen tog jag och min svåger Svante vårt pick och pack och åkte iväg till hamnen i Färjestaden. Det blev en avkopplande morgon med frukost, kaffe och något hugg var. Av botten att döma så bestod den tyvärr inte av så mycket sand som plattfiskarna håller till på. På väg tillbaka till stugan träffade vi på en annan fiskare som vid många års fiskande vid hamnen aldrig hade fått någon plattfisk. Däremot stora fina abborrar.

Hem till stugan för fortsatt googlande: "plattfisk Öland bottenmete" etc etc gav väldigt dålig utdelning. De verkar ju finnas runt Öland. Som liten hade jag fiskat precis vid brofästet på Ölandsidan med morfar och pappa. Så där skulle nästa försök göras. Ett par dagar senare åkte pappa och jag dit tidigt på morgonen. Väl framme så visade det sig att det var runt 30cm djupt. På 20 år hade det tydligen hänt mycket med vattennivån. Snopna fick vi snabbt tänka om, och hamnen i Kalmar fick bli nästa anhalt. Botten verkade bestå av mer sand än hamnen i Färjestaden. Även den här gången vann den sociala trivselfaktorn över fångsten. Det ända som hände fiskemässigt var att en fisk i kiloklassen gjorde en explosiv attack mot mitt tackel precis när jag vevade upp till ytan. Lika snabbt som fisken hade attackerat och missat, så var den tillbaka till sitt gömme. Troligtvis var det en abborre av färg och form att döma.

Uteblivandet av hugg kan ha att göra med Pappas Pikétröja 

Fiske efter plattfisk kommer jag garanterat göra om. Förhoppningsvis med mer kött på benen så att om möjligen någon liten rackare till plattfisk kan hittas och luras att hugga.