11 oktober 2017

Höstresa till Dalarna (Malung och Sälen) och PB i minsta Harr i Vättern

Slutet av september

Så med lite trix och fix lyckades Johan och jag få till en höstresa i år igen. Inte helt lätt med väder, vind, jobb, familj och barn. Men pusslandet gick. Vi hade egentligen tänkt åka helgen innan. Men ett skyfall från Norge höjde Västerdalälven, Fulan och Görälven till vårflodsnivåer. Vattnet hade nu gått ner till en aningen behagligare nivå. Men hade flödet och temperaturen stabiliserats så pass mycket att fisken skulle vaka, och hugga på torrflugorna?!

Första turen gick till favoritströmmen. Där brukar det vara vinstgaranti. Men vi har nog blivit bortskämda. För hualigen vad svårt det var. Inga vak och bara ett ynka slumphugg på torrfluga. Ja vi prövade även torrfluga med nymf som upphängare, men utan resultat. Vi vadade oss mot base camp vid lugnflytet. Där såg vi en del sporadiska vak. Dessa fick det bli att fiska på, men med vetskapen att det går mycket småfisk där. Då fisken var uppe och vakade så fick vi dem att hugga. Men blindfiske var lönlöst. Vilket skulle visa sig vara melodin för hela resan.
Första dagen skrapade vi ihop dryga 20 Harrar tillsammans. Någon var uppe och nosade på 25cm. Men resten var smått.



Vid detta bakvatten hade vi kalasfiske förra året. Försommarfisket gick inte alls, och likaså nu på hösten. Det som är anmärkningsvärt är att under förra höstens fiske rann sidofåran ut i huvudströmmen. Men under försommaren hade sidofåran torkat ur. Och nu under hösten hade sidoströmmen ändrat riktning. 


Ravioli Thai style


Tur nummer två fick det bli fiske kring Sälen. Det kändes nära och bra, med tanke på att vi bodde i Lindvallen. Valet av älv blev Fulan. Vi anade att vattennivån skulle vara mest behagligt där. Vi hade ett par ströhugg på torrt. Men fisket var mycket mycket trögt. Vi vadade oss tvärs över älven mot en mycket lugn yta. Där vakade det, och väldigt nära land. Vi misstänkte att småfisken var på G. Och mycket riktigt. Samma procedur som förra dagen. Då fisken vakade så gick det att lura dem. Men blindfiske var lönlöst. Och fisken... mycket smått. Vi gav upp Fulan och åkte nedströms mot Västerdalälvens lugnare partier. Om det vakade här på kvällskvisten så skulle det kunna bli spännande. Vi gick längs kanten och spanade efter vak. Ett och annat syntes. Och då fick det bli att glida ned i älven. Då fisken var uppe och knyckte något i ytan, så gick det att få dem att hugga. Återigen samma gamla visa. Det började mörkna, och det fick bli ett besök på BurgerKing. Vi samspråkade med några andra fiskare, som inte hade fått en fisk. Så det var fler som hade trögt fiske.
Johan och jag fick ett 10-tal Harrar tillsammans.








Det får väl symbolisera lördagens fiske


Söndag
Avslutningsdagen blev Malung och Västerdalälven. Vi började dagen med att vada oss uppströms där lugnflytet och strömmen möts. Vi hade ingen lycka med torrflugorna. Så combon med torrfluga och nymf som upphängare blev valet för mig. Johan gick över till tjecknymfande. Ett par hugg, på torrflugan men miss i krokningen. Men jag nötte på och nötte på med drifter över samma fläck. Och då högg fisken när nymfen steg upp mot ytan. Nu satt krokningen och en 20cm harr kunde drillas in och återutsättas. Någon fisk till på nymf, och det blev dags för kaffe vid base camp. Vi tog beslutet att göra ett nytt försök vid favoritströmmen. Vi nötte för fulla muggar. Johan vadade sig uppåt mot lugnare partier på högersidan. Då fick jag äntligen en fisk att hugga. Den tog på nymfen i fridriften. Och äntligen en lite större fisk. Den mätte 34cm. Och blev resans största fisk. Nu ringde dte i telefonen, och Johan hade hamnat i ett litet vakkalas. Äntligen var det något som hände. Det kläckten någon form av baetis. Liten dagslända som gör fisken svårflirtad. Men Johan hade knäckt koden, med en bra dagsländeimitation med svarta vingar. Det tog lite längre tid för mig innan jag hittade något som dög åt harren. Mina små dagsländor föll dem inte i smaken. Jag bytte då till en F-fly. Och då började även jag få resultat. Och nu började vi få upp förhoppningarna. För nu vaknade en och annan lite större fisk till. Vakfesten var efter ett tag över, och blindfisket fungerade som vanligt inte. Det sista rycket innan mörkret blev vänster om base camp i lugnflytet. Vi prickade in en liten vakperiod med småfisk. EN liten vindpust och vakandet var över. Närmre 20 Harrar och vi vadade mot land. Nu väntade en lång bilfärd hem till Småland.


Summering:
Det gick upp för oss att vi inte någon gång under fiskeresan såg solen. Det var mulet, molnigt och disigt. Blindfiske fungerade inte alls. Det behövde vaka, och det var då nästan bara smått som högg. Huggen i strömmarna var näst intill obefintliga. Men men, en stor tacksamhet att vi fick till en höstresa. Och kanske bra för oss att få ta del av ett lite trögare fiske. 

34cm ursäkta bild och hantering








Sista vadningen



Fisket på hemmaplan...
Efter Dalarnaresan har det blivit 4 små korta fiskepass. Två stycken vid klubbsjöarna, och två stycken vid Vättern. Jag fokuserar skrivandet på fiskepasset igår (11/12). 
Solen hade tittat fram och vindarna var svaga. Så fort jag hade slutat jobbet, så åkte jag mot östra sidan av Vättern. Det skulle visa sig vara ett dumt beslut. Den svaga vinden var ändå så pass påtaglig att sjön var lite väl gropig på den här sidan. Jag fiskade en timma utvadad längs kanten. Inte ett vak, trots en del insekter kring vattenytan. Blindfisket resulterade i ett litet hugg. Ingen känning vid mothugget. Hmmmm var det Löja eller småharr mån tro?! Jag tog beslutet att lämna östra sidan, och bege mig mot västra. Här möttes jag avspegelblanka ytor närmast land. Jag gick en bit längs kanten och spanade efter vak. Som vanligt var det vakfritt. 2015 hade det garanterat vakat här. Jag fortsatte spana, fast nu längre in mot land. Små vakringar uppdagades bland de nedfallna löven. Första tanken var, att det rörde sig om Löja eller Mört. I brist på annat så började jag fiska på dessa vak. I tafsänden satt en liten svart cdc-kläckare. Det tog några minuter innan en liten fisk högg flugan. Ingen stor fisk, men ändå så pass, att den kunde sänka flugan. Den här proceduren fortsatte sex gånger. Nu var jag nästan säker på att det rörde sig om Löja. Dock fortsatte jag fiskandet. Äntligen fick jag en fisk att fastna på kroken. Den gled snabbt ned i håven, där jag tänkte förvara den för observation och återhämtning. Bröstfenorna var orangefärgade, ögonen hade stora svarta pupiller, med en tunn gul ring runt. Och där var en fettfena, och en liten karaktäristisk ryggfena ala Harr. JAAAA det är en Harr. Tänk att det skulle ta:

1 år och 10 månader... Närmre 30 försök med 0 vak, 0 hugg (tidigare i bloggen har jag redogjort för harrfisket på den här platsen 2015, då det alltid var någon form av aktivitet. )
Nu tändes ett lite litet hopp, dock vill jag vara en aningen restriktiv. Om det först nu har visat sig finnas några småharrar, så är ändå frågan var de större tagit vägen, eller om det är så illa att populationen av Harr är så pass utarmad så vissa platser mer eller mindre är ödelagda?!

Lite gropigt på östra sidan

Najs!!!

11 cm






Den här Harren, kan vara den fisk jag värdesätter mest att ha fått i år. Det låter säker jättekonstigt. Hur en 11cm Harr kan betyda så mycket. Men oj, vilken tacksamhet det var att få se detta lilla liv.



Fortsättning på hösten och framåt...
Jag har precis blivit invald som flugfiskeansvarig i Habo SFK. Riktigt spännande! Hoppas det kan bli ett riktigt bra 2018.
Sen börjar det närma sig december. Och då blir det tillökning i familjen. Så nu är det en liten gosing som sparkar hej vilt i frugans mage. Spännande tid framöver!!!







17 september 2017

Fisketävling och mer Harr från Vättern (helgen V36 och V37)

Fisketävlingen: Superbågen Lysegöl Virserum

Efter min farmors begravning, så tog jag ett sent beslut på kvällen/natten att ställa klockan. För 9/9 var det årets fisketävling vid VSKF's Regnbågsgöl: Lysegöl. Tyvärr är det ett par år sedan jag sist var med. Klockan ringde 5.45 och jag lyckades ta mig ur sängen lite lagom sömndrucken. Vid 6.30 var jag på plats, och det var fullt med bilar. Och jag som trodde att jag var ute i god tid. Men icke. De bästa flugfiskeställena var givetvis upptagna. Så det fick bli att knata runt mot bortre viken. Där hade en brygga murknat. Men det gick att stå vid kanten. Just vid den viken kommer jag ihåg att jag fick tre fina regnbågar på bara någon halvtimme. Detta gjorde att det då var färdigfiskat. Så jag tog då bilen till bankomaten vid centrum för att ta ut pengar till ett nytt fiskekort. Det blev regnbågar till, sen gick bromsen till rullen sönder. Tilläggas ska göras att det var på spinnfiskets tid. Och stå och göra mothugg efter mothugg utan broms det blev för svårt.
Sist jag varvid viken hade jag inget lyckat fiske. Vädret för dagen var fint, och helt plötsligt gick startskottet. Valet föll på torrflugorna. Så jag prövade diverse torrflugor under första timmen, allt medan deltagare efter deltagare drillade regnbågar. En stor bjässe till regnbåge såg jag på håll ruse tvärs över sjön. Den var enorm. Det kan säkert ha varit den stora regnbågen på 8,5 kg som de satt i. Dessutom hade fisk över 6 kilo också satts ut. Allt jag hade mäktat med var att se en regnbåge gå upp mot min torrfluga. Men den vände precis under flugan. Att se klinkhammern guppa till efter skvalpet från den misstänksamma regnbågen, ja det gjorde att jag bytte till streamers. Jag knöt på ett ledat Matoukamonster orange och vit. Det blev snabbt åtstramning i linan, och en kamp kunde börja. Det är alltid en tacksamhet att se fisken glida ner i håven. Fisken var fet och fin, med fina fenor. Det dröjde inte länge innan det sög tag i flugan. Men lika snabbt som hugget var, lika snabbt släppte den. Vid streamerfiske och även spinnfiske brukar det gå att lura fisken igen. Annat brukar det vara med fisk som stuckit sig på en torrfluga. Jag gjorde ett nytt kast. Precis när jag ska dra upp flugan för ett nytt kast, så högg fisken igen. Och med allt för spänd  lina så small linan av. Allt jag hann att känna var en riktigt tung fisk. Som tur var, så hade jag en till fluga av samma sort i asken. Några nya kast, och en ny fisk beslutade sig för att tugga i sig streamern. Fisken gjorde några rusningar... den här fisken var också rejält stor. Nu stod den still och stångades, så jag tänkte att den samlade krafter, och då försökte jag drilla in den. Det skulle jag aldrig ha gjort, den snärtade till med huvudet under vattnet, och där försvann nästa fluga. Tafsspets på 0,20 kändes helt plötsligt fjuttigt. Snöpligt snöpligt. De resterande timmarna så var fisken mer svårtrugan. Och det verkade vara så för alla fiskare. Ett hugg till var allt jag kände. Sen ljöd slutropet.   Vid invägningen så landade min fisk på 2,4kg. "Ja, den fisken blir du trea på" fick jag höra. Det var helt oväntat, då jag visste att han som vann fick en fisk på 6,9kg och tvåan låg på 6,1kg. Så det var ett stort hopp till min fisk. Förvisso hade Albin Lord(Jo det var just han, hans far Tomas och Patrik som lärde mig flugfiska) fått en fisk på 4,5kg, men han avsade sig platsen då han låg bakom många av priserna. 
Iofs så kändes det lite konstigt att få ta emot pris när jag egentligen bara hade den fjärde tyngsta fisken. Men med tanke på den lite sämre fiskeplatsen, att jag fiskade bort en timme med torrflugor och att en del fiskade med boobyflugor så känns det lite mer rättvist. Men dock bara lite.
En trevlig dag, med fin och stor fisk och dessutom riktigt fint iordninggjort vid gölen. Det var riktigt trevligt att återkomma till modersklubben.


Taget runt 1960. Detta kort fanns i farmor och farfars gamla fotoalbum. Undrar hur stor Gäddan var?



I den här ån, har jag aldrig sett så lågt vatten. Hoppas bäcken repar sig.


Kvällstur på Vättern med Johan 16/9

Vädret skulle vara bra, yr.no och klart.se visade på sydlig vind - SO. Men vi stod och funderade en god stund. För någon sydlig vind var det då rakt inte. Den eländiga nordanvinden var minsann framme. Och sjön låg inte alls så där fin och stilla som vädertjänsterna hade lovat. Men vi gav oss ändå ut på den gropiga sjön. Nordanvind brukar sällan vara bra, och vakmässigt var det inte mycket att skryta med. Johan såg ett troligt vak i ögonvrån, samtidigt steg en Danica upp ur vågskvalpet några meter ifrån. Johan hade på en "Hellbeast the destroyer", och jag knöt nu på en "Graylinghammer of justice". Vi fortsatte blindfiska, då vi inte såg några vak. Min fluga sögs ner, och det var bra mycket mer tur än skicklighet att fisken blev krokad. En pigg Harr på 25-30cm fick syna håven. Lärdom av detta: Även i turbulent vågskvalp kan Harren gå upp och vaka försiktigt försiktigt. Johan hade också något hugg. Nu var det dags för kaffe. Jag hade precis lagt ut ett kast mot land och böjde mig fram mot Johan för att ta emot en kaffekopp. Självklart passat en Harr på att suga i sig den stora "Graylinghammern". Vet inte hur det gick till, men fisken satt kvar en stund, och måste således ha krokat sig själv. Tyvärr tappade jag den med spöet i ena handen och kaffekoppen i andra.
"En del brukar sluta fiska när det är fika" utbrast Johan. Kan inte annat än att hålla med. Urbota dumt att lägga ut ett kast när andra handen är upptagen med kaffe.
Mer inpå mörkrets inbrott, så kom en kort kort vakperiod igång(en lite vindpust satte stopp). Med försiktiga hugg efter våra "Graylinghammers". Flera gånger som flugan bara sögs ner. Vid ett sådant tillfälle lyckades jag kroka en Harr. Men tyvärr släppte den. Johan stack också ett par Harrar. En Harr, fyra tappade och några missade mothugg. Ganska bra med tanke på den usla Nordanvinden. 
Fantastiskt att i September, sitta och iaktta Danicor i både dun och spinnerstadiet, dessutom ett och annat vak (troligtvis) efter dessa. Sen dessutom kasta ut favoritflugan Danica-imitationen "Graylinghammer of justice" och Harren mer än gärna högg efter efter dessa. Ibland behövde inte flugan ligga länge innan Harren var framme. Ibland behövde flugan ligga lite längre. Kul kul kul! Och kul att även den mindre Harren ville ha Danicor.










7 september 2017

Mera Harr i Vättern

Rubriken får stå för en dubbel betydelse

Mer Harr i Vättern, vore önskvärt, så att beståndet kan stärkas inför framtiden. Sen har det blivit mera Harr under mina senaste fiskeförsök. Jag läste här om dagen i en av biologiböckerna i skolan om fiskar, där kunde man läsa att inom Laxfiskarna fanns några av "norra halvklotets mest betydelsefulla fiskar, bl.a. lax, öring, röding, harr och sik". Jag undrar om diverse organisationer och kommuner håller med detta, beträffande harren?!
Nu över till fisket...

28/8 Vättern (kl 18.30 - 21   +22C)

På grund av diverse köer och annat så var jag sen till att möta upp med Johan. Vi hade bestämt redan samma dag med kort varsel, att om vinden var någorlunda gynnsam så skulle vi ta en kvällstur. Ett par - tre m/s och frånlandsvind. Sämre förhållande kan man ha. Tack vare lättviktaren till flytring, så kom jag snabbt ut i vattnet för att ansluta med Johan. Johan som var i full färd med att samspråka med några förbipasserande kanotister. Några vak var allt Johan hade sett. Vi paddlade ut en bit, och såg då ett par vak. Vi lade ut varsin fluga några meter, på vardera sida av det tidigare vaket. Det gick några sekunder. Sen bröts vattenytans lugn av en Harr som resolut bet tag om min F-fly #14. Mothugg, och snabb indrillning. Inte helt rättvist. Men kul att få det bekräftat att det fanns Harr där. Precis innan håvning så såg det i mina ögon ut som fisken var en Öring, med flera större prickar på sig. Väl i håven, så fick det sina förklaringar. Den var hårt angripen av laxlus. En hemsk parasit.
Fisken mätte 42cm. Sen fick den simma iväg mot nya mål.
Det kom några korta vakperioder fram till 20.00. Sen var det tvärdött. Överlag en hel del insekter i omlopp, myror, nattsländor, Ephermera etc.

Stinksvamp! Inte världens vackraste svamp precis

Hallå lille vän


Löss, löss och åter löss


Fikatajm


29/8 (15.00 vakspan och tänkt fiske, som tyvärr, som vanligt ingen aktivitet... det fick bli ån)

Prövade ett nytt ställe. Lovande pooler med diverse strömmar. Inte så mycket "pocket fishing", utan mer smygfiske. Fisken fanns där, och högg sporadiskt. Dock kändes det som att de var mer kräsna här, i likhet med en annan del längre nedströms. Det blev 5 Öringar på klinkhammer och elk hair caddis. Det ska tilläggas att det var ganska snårigt och mycket överhängande träd. Det skulle jagbli varse vid flertalet mothugg. Många gånger som min mothuggsrörelse stoppades på grund av att jag drog upp spöet i lövverken. Dessutom kom fluglinan farandes som en katapult då jag missade mothugg, eller att fisken släppte. Jag vill helst inte räkna på hur mycket tid jag lade ner på att rätta till trassel m.m.
Svårt men kul fiske.



30/8 Vättern (kl 14.30 - 16.45)
De första 20 minuterna bjöd på många och brutala vak. Riktiga "glufsvak". Men vad de åt, ja det sitter jag än och funderar på. Jag såg aldrig vad de spisade. På/i ytan fanns bärfisar, nattsländor, myror, forssländor och danicor. Imitationer av dessa prövades utan resultat. Denna vakstund avslutades abrupt av att vinden vände från väst till norväst. Doch fortfarande väldigt svag vind. Men tillräckligt för att göra fisket svårt. Ett hugg på "Petermyran" var allt jag lyckades med.


Dunstadiet

Spinnerstadiet


1/9 (kl 18.30 - 20.30) svag vind från S-SV
2 ordentliga vak, var allt jag såg under kvällen. Det tidigare ostadiga vädret med nordanvind hade kanske gjort sitt. Vid det sista vaket, såg jag hur fisken gick upp och tog en Danica. Men om det var Harr som var uppe och tittade, det vet jag inte. 

Nattsländor i full fart

September, och de visar sig än.


5/9 (ett par, tre timmar på eftermiddag/kväll)
Efter ha varit ute 1,5h i flytringen och återigen fått uppleva de där "glufsvaken". Denna gång var de många, men under bara en fem minuter. Helt otroligt. Värst var nog när jag lagt ut flugan, och det stunden senare vakar sådär glufsande kraftfullt mellan flytringen och spötoppen. Det grumliga vattnet gjorde säkert att fisken inte uppfattade hur nära mig den var. Jag fick nu chansen att se vad fisken steg för att äta. Ja inte var det något på eller i ytfilmen. En stigande nymf? En sjunkande landinsekt eller rent av fiskyngel mån tro. Ja inte ville de ha min fluga, och jag hann lagom byta till en danica/vulgatakläckare, då vakperioden var över. Därefter var det ett och annat sporadiskt vak.

Senare fick sonen följa med, och jag fiskade från land. Isaac hejade på efter att vi spisat varsin banan. Det vakade fint utanför kastavstånd. Det var dock lite försiktigare vak invid land. Dessa typer av "duttvak" har hittills alltid resulterat i Harr på kroken, om de väl hugger och fastnar. Allt från mindre Harr till lite större. Jag kastade ut, och missade mothugg efter mothugg. Till slut fastnade en fisk på en klinkhammer "22. Till min förvåning var den silvriga fisken inte en Harr utan en form av Löja.
Jag hade därefter fler hugg av dessa fiskar, ibland kom de som torpeder vid inhasande av flugan.
Snopet men roligt!

Nattsländor i massor

Inte kul med fiske hela tiden



Ny flugrulle införskaffad

6/9 Vättern (kl 18.30 - 19.30)
Åkte ner till Vättern med sonen, den här kvällen också. Nu hade jag vadarna på mig, så jag kunde komma ut ett stycke. Dock inte för långt. En snart fyra årig son med myror i brallan, får man ha lite uppsikt på. Längre ut vakade större fisk. Eller ja... vaken såg kraftfullare ut. Närmre land var vaken mycket försiktigare, och jag trodde nu att det rörde sig om Löja igen. Några missade mothugg och ingen känning i andra änden gjorde att jag fortsatte tro att det var smålöj. Ett par meter ifrån land såg jag vakring, därefter en ny vakring. Vakringarna kom närmre och närmre. Jag la ut ut ett kast med en elk hair caddis #22. Fisken högg direkt. Men jag missade. Några minuter senare fick jag en ny chans. Nu kände jag motståndet för en stund. Från de minimala vakringarna visade det sig vara en inte allt för liten Harr. Tyvärr släppte den. Nu var jag trött på småflugorna. På med en superpuppa #14. Inget hände. Förståeligt att den nyss stuckna Harren inte var såg sugen att äta mat från ytan. Regnet började droppa lite smått. Nu var det flera småvak till vänster om mig. jag fick ut flugan mot en trolig färdriktning för fisken. Jag hade inga höga förhoppningar, då jag återigen trodde att det rörde sig om Löja. En fisk knep flugan, och jag spände upp lina och spö. En liten Harr på 20-25cm fick syna håven.  Yes yes yes. Jag hann lagom returnera fisken då regnet tog i. Det var dags för hemfärd... nöjd.





Lägg märke till den skadade stjärtfenan. Rovdjur eller parasit?



Till avslutning
Min kära farmor Inez Johansson fick hastigt lämna detta jordeliv. Stor saknad! Jag tror inte att jag helt förstått att det verkligen är så. I allt är jag väldigt tacksam att jag får träffa henne snart igen. Hemma hos Gud!



Antestor - Kilden Lik En Endeløs Elv

"Vi Trenger Ikke Bruke Krefter
For Herren Har Kraft Nok Lik Tusen Hester
Nå Nærmer Vi Oss Endetiden
Men Kampen Ble Vunnet For Lenge Siden
Ingenting Er Vi I Oss Selv
Faderen Er Kilden Lik En Endeløs Elv
Sammen Vi Ståare Med Kraft I Ånden
Herren Gir Oss Det Vi Trenger I Hånden

Høare Du Veike Hjerte
Vend Om Og Du Blir Sterk

Herren Er Større Enn Alle Guder
Hans Navn Beståare Til Evig Tid
Herren Sørger For Alle Sine
Ingen Skal Mangle Noe I Strid

Ingen Skal Lenger Behøve Å Lide
Kristus Er Han Som Vant Oss I Tide
Troen Er Sterk I Herren
Selv Døden Er En Seier Over Verden
Det Er Ingen Som Kan Oss Stoppe
Nåare Det Er Herren Som Holder Oss Oppe
Han Styrker Oss I Denne Verden
Fra Ham Strømmer Kraften Til Hele Ferden

Snart Er Ferden Omme
For Sent Å Vende Om"